För 2,5 år sedan kom en av lärarna på Bosgårdsskolan och berättade att hennes dotter önskade sig något så ovanligt som ett fadderbarn i födelsedagspresent. Hon hade funderat på att kantakta någon fadderverksamhet men kom på att vi hade kontakter i Uganda. Nu undrade hon om det gick att ordna så att hennes dotter kunde få brevväxla med en flicka på Bristol. Jag kontaktade Eddie om detta och jag fick namn, ålder och ett foto på en flicka som hette Jalia. När vi åkte ner i september 2010 hade jag så med mig den första presenten till Jalia och jag kan meddela att hon var mycket stolt när det fanns något speciellt till henne. Man kan säga att Jalia var den första av alla barnen på Bristol som fick en vän i Sverige.

Jalia som stolt visar upp kläderna och smycket hon fick i present från sin svenska vän Maria som hon fortfarande har kontakt med.

Här ser man hur glad Jalia verkligen blev!

Det var inför denhär resan som vi bestämde oss att på alvar försöka ge barn på Bristol vänner i Sverige. Vi lät barn som då bodde på Bristol få rita en teckning och skriva ett litet brev om sig själva.

Därefter fotade vi varje barn. Väl hemma i Sverige började letandet efter vänner. Idag är det inte bara barn som bor på Bristol som har fått en svensk vän. Det finns barn med riktigt otur i livet som verkligen behöver ett lite ljus i sin tillvara som har fått en ny vän.

Victoria