1 år!
Idag är det faktiskt ett år sen vi startade vår blogg. 1 år och 539 inlägg senare så sliter vi fortfarande hårt...
Något som jag trodde skulle vara enkelt visade sig vara mer än svårt.
Ämnet vi skriver om är för allvarligt och det är svårt att ta till sig. Jag förstår det, men jag önskar att det inte var det.
Vid det här laget hade jag önskat att vi skulle haft en uppsjö av människor som vill läsa det vi har att berätta.
Men det har vi inte.
Vi skriver för en ytterst liten skara av människor, men mest av allt tror jag att jag skriver för mig själv.
Bloggen hjälper mig att minnas det som jag absolut inte vill glömma och ni få, men tappra läsare ger energi som jag aldrig klarat mig utan.
Och hur mycket vi än försöker blunda för att slippa se så kan vi aldrig komma undan.Världen ser ut såhär.
Tanken var att vi skulle vara tre som skrev här ungefär lika mycket, men det visade sig vara jag som blev den som hamnade här mest. Jag har länge känt en lust för att skriva men jag har inte vetat om vad.....Nu vet jag.
Men bloggen är inte min för det.
Den är våran, min,Jennie och Victorias och än är vi inte beredd på att ge upp hoppet om att den kommer att hjälpa barnen på Bristol Academy till ett bättre liv.
Vi får kämpa på lite till och tids nog kanske det är våran tur att hitta nyckeln till en uppskattad och välbesökt blogg....Vi tänker fortsätta att hoppas och jobba på det, för vi vill det så gärna.
Anna
Klart ni ska fortsätta att kämpa på med bloggen , det ni skriver och berättar , griper tag i en så ge inte upp. Kram
Kämpa på, Anna! Den här bloggen behövs!
/Anna-Karin
Kunde inte låta bli att göra ett litet inlägg i min blogg, kanske kan det göra lite skillnad :-) Kram
Hittade hit via Åses blogg! Suttit och läst många av era inlägg, ni är helt fantastiska. Men inte riktigt fått klart för mig om man kan hjälpa ett speciellt barn ( som någon slags fadder) eller är det bara bidrag med pengar som behövs?
Hälsningar Melodys matte
Åse....Tack för allt! Du är grym :)
Tack Anna-Karin :) Vi ska kämpa, ibland är det lite tungt bara, men det blir alltid bättre! Kram :)
Melodys matte: Vi har en familjevänsverksamhet, men just nu har vi fyllt den kvoten av vänner som vi känner att vi klarar av just nu. Pengar däremot behövs...Jag och Jennie åker ner nu i februari och vi har köpt ett antal dockor som man kan köpa av oss som vi sedan ger till ett barn som vi tycker behöver det. Pengarna som betalts för dockan skänks såklart till Bristol :) Tack för att du läst! Anna, Jennie och Victoria
Klart vi vill köpa en docka! Hur gör vi?
Supertack! Vi mailar dig samtidigt som de andra och skriver upp dig på en docka härhemma! TusenTack! Anna,Jennie och Victoria
Klart du/ni ska fortsätta skriva! Speciellt om det känns bättre för dig att skriva av dig oxå! jag tittar in med jämna mellanrum
Du är välkommen in när du känner för det Anna :) Jag tycker mycket om att skriva, men jag trodde ändå att det skulle vara lättare. Men vem har sagt att livet ska vara lätt? :)
Grattis till ett år. Hoppas fler hittar in hit, får tipsa om er blogg till blogg.se framsida så kanske den kan få lite uppmärksamhet och nya läsare ;-)
Visst läser vi Anna och det är klart nu vad jag ska kommentera.Du skriver ju verkligen målande!!
Lottiz: Tack, tipsa gärna! All hjälp vi kan få gör livet bättre för barnen på Bristol! Så det tas tacksamt emot :) Tack för att du läser! Kram :)
Tack för att ni läser där borta på Torpet och Tack för den hjälpen ni ger! Jag gillar att skriva.... :) kram!
Ni är värda all uppmärksamhet! Stor kram!
Tack! :) Fast egentligen vill vi ju bara rikta uppmärksamheten till barnen i Uganda... Dom är värda den flera gånger om! Stor kram tillbaka!
Jag har tipsat om er för ca två veckor sedan, hoppas verkligen att det är någon som ser det ;) Ni gör ett otroligt arbete!!!!!
Kramar i massor <3
Vi är så otroligt tacksamma för all hjälp vi får, på vilket vis det än sker! Pia, du är alltid en trogen supporter <3 Tack!
