Efter en lång dag igår som sagt så var det bara sova kvar.....Det var lättare sagt än gjort.

 

Pang ner med huvudet på kudden så går ögonen upp, lika pigga som jag vet inte vad.... 

Taskigt....jag skulle ju bara sova lite ju?

 

 

Jaja, tankar vid sovdags börjar jag ju vara vänja mig vid så jag låter dem komma.

Jag kände mig oerhört tacksam igår kväll.Tacksam över att vi får vara med i det här stora, men framför allt tacksam för att en del människor här i vår närhet så sakteliga har börjat öppna sina ögon, åtminstone litegrann.

 

 

Julklappar som skänktes till barnen från olika människor, som tagit av sin tid, sina pengar och sina hjärtan, det värmer oss, antagligen mer än nåt annat. Några väl valda ord från en familjevän som kommer förbi med sin julklapp till sitt barn och en påse extra till dom andra, gör sitt till att orka mer.

Nån som tar av sin egen värdefulla tid och fixar 4 par sprillans nya skor från en skoaffär, bara för att hon vill, och som dessutom alltid låter oss veta att vi gör ett bra jobb, då blir man lätt lite gråtmild.

Eller... hon som har hört oss prata i en affär i vårt samhälle och tycker det låter jättebra det vi gör och säger att hon kanske kan hjälpa till litegrann. När hon sedan ringer upp och säger att dom hoppar över julbordet detta året och skänker pengar istället till oss, då tror jag inte ens ni förstår vilka känslor som kommer fram.....

 

 

För oss blir alla ni våra hjältar. Vi står som den enade länken mellan oss här i Sverige och vår skola med alla barn i Uganda, men glöm aldrig att det här inte hade kunnat bli verklighet utan all hjälp som ni ger, aldrig!

 

Och vi kan inte säga säga det nog många gånger.....Det är tillsammans som vi kan göra skillnad, och sen är det också så att skolans ledord stämmer väldigt bra.... "Hard Work Pays".  Det gör det.

 

                           

                                                                      Anna