Elin, Andreas,Mille och Nalukomwa Fesali

 

Vi har ju våra familjevänner här i Sverige. Människor som spelar en viktig roll i vårt arbete med barnen i Uganda.

 

Vi jobbar på att vänskapen ska vara det viktigaste och att dom ska känna att det finns nån som tänker på dem, och nån som dom kan tänka på när dom behöver.

Vi skriver ju brev till varandra, barnen och vi, och just själva brevskrivandet är dom väl sådär bra på.....dom skickar brev, det är inte det, utan dom vet inte ännu riktigt vad det går ut på att vara brevvänner... Dom har aldrig tidigare skrivit brev och nu ska dom svara på massa frågor och berätta om sig själva. Konstigt!

 

Men kan man ha tålamod och förståelse för att dom inte riktigt vet, så kan ett brev innebära mycket mer än så.

Jag kör alltid näsan i mina brev och luktar på dem....

Jag ser min lille kille framför mig, sitta fullt koncentrerad med att skriva ner några ord och sen avsluta med

"when are you coming back to me?"

Vad spelar det då för roll att han inte svarat på vilken hans favoritfärg är....?

För mig spelar det ingen roll i hela världen, bara han vet att jag finns där.

 

 

En annan som har haft tur att få vänner i Sverige är Nalukomwa Fesali. Han har Elin, Andreas och deras lille Mille som sina vänner :)

Sam skickade även de här bilderna på Nalukomwa, tagna i lördags också dom :)

 

En allvarlig Nalukomwa....

Och en betydligt gladare :) Jag föredrar att se dem såhär!

 

 

Så Elin och Andreas, Tusen Tack för er hjälp! Hoppas ni förstår att ni är med och gör skillnad?

 

                                                               Anna

 

Vad roligt att se Nalukomwa Fesali här på bolggen. :) Vi fick ett brev av honom för några dagar sedan. Han berättade om skolan, om vad hans syskon heter och så skrev han "Tack så mycket för att ni är mina bästa vänner utanför Uganda".

Det känns så bra att kunna vara med och göra skillnad för någon som man kan få kontakt med. Och det känns helt rätt att göra det genom er Anna. Då vet vi att pengarna går direkt till barnen och att de inte försvinner ner i någon annans ficka på vägen. Genom bloggen kan vi dessutom följa barnen och se hur de har det och se att våra brev och ev gåvor kommer fram.

Jag önskar att jag någon gång kunde följa med er dit för att få uppleva barnen och skolan på plats!

Ni gör ett fantastiskt jobb!

/Elin

Hej,

Jag hittade till eran blogg igår och har suttit och läst igenom en hel del. Blir så väldigt glad över människor som er som faktiskt gör en stor skillnad för andra.

Sedan undrar jag hur man går tillväga om man kanske vill bli familjevän till ett eller några barn? Är detta något som ni kan förmedla? Det hade ju varit fantstiskt om man kunde få bli det :)Maila gärna mig.

/Therese

Fesali har förstått vad det hela handlar om...Vänskap och dess betydelse. Det är värt mycket... Tack för att ni vill vara med och för att ni tror på oss och på barnen. Utan er alla runt omkring vore vi ingenting.
Jag önskar också att du kommer ner en dag, med ditt sätt att tänka så vet jag att du hade älskat varenda sekund av det. Tack igen, kramar Anna /Jennie och Victoria