Det är inte ofta som ni får se mig skriva i bloggen. Anledningen är inte att jag inte vill, får eller kan utan att det har bara blivit så att Anna är den som delar med sig av det vi/hon upplever under och efter våra resor till våra barn på skolan.

 

Vi är ju som ni säkert vet 3 tjejer som vi sidan om vårt vanliga liv arbetar med detta alldeles fantastiska projekt. Jag kan skriva för oss alla och säga att livet fick en ny start när vi 2008 för första gången fick en förmån i livet genom att få möta dessa fantastiska människor. Vi tog chansen som gav oss och det har jag aldrig ångrat. Ibland kan jag inte låta bli att undra vad jag har gjort för gott i livet för att förtjäna detta.......

 

Belöningen på all tid vi lägger på våra älskade barn, för att kunna ge dom en bättre framtid,  betalar oss flera gånger om när vi väl är på skolan och får känna ett barns händer i sin hand, se ett leende sprida sig i hela ansiktet på ett barn som känner igen oss år efter år. Känslor är svårt att få ner i skrift men att få bevara dom i hjärtat kanske inte är så fel det heller.

 

Anna är min allra bästa vän i livet och kanske har ni också lärt känna henne på ett alldeles speciellt sätt genom hennes sätt att skriva, men jag skulle så gärna vilja att ni får lära känna henne genom mig också.

 

Anna har ett väldigt stort hjärta. I sitt hjärta finns det plats får många och även om det är fyllt till bredden så vet jag att där ryms fler. Anna står mina barn väldigt nära och jag vet att hon finns där för dom. Hon har väldigt nära till skratt, ett skratt som smittar av sig. Tillsammans med Anna känner jag mig alltid glad. Anna ställer upp på allt och fixar allt (även om jag vet att Anna jobbar på att säga nej lite oftare). På vårt jobb kan Anna ibland vara lite "tanklös" hon säger ofta vad hon tycker och tänker till våra kunder på jobbet, men med ett leende på läpparna. Anna är räds ingenting (förutom att ringa till olika instanser eller personer). Jag kan längta till de gånger jag får träffa henne och saknar henne något alldels om det går för många dagar mellan det att vi får träffas. Anna vet alltid hur jag tänker och hur jag känner. Tillsammans med Anna har jag upplevt mer än med någon annan och då främst på just våra resor till Uganda. På dessa resor har vi delat säng och ett täcke i 10 dagar. Legat rädda i sängen för att vi hört råttor spring i taket under natten. Upplevt att hungern kan försvinna efter några dagar och att man klarar sig på mindre än man tror. Vi har blivit lämnade ensamma mitt i ingenstans på en enslig väg utan att veta om och när någon kom för att hämta oss igen. Tillsammans trodde vi att vår sista stund var kommen när vi på bortspolade vägar färdades i en buss nära en djupa avgrunder. Vi har gråtit och skrattat tillsammans av allt vi får uppleva under våra dagar tillsammans. Vi har sett orättvisor som vi vet finns men som för det inte känns på långa vägar rättvisa.

 

 

 

- Anna, tack för att just du kom in i mitt liv och tack för allt vi har delat tillsammans och det är med glädje i hjärtat jag tänker på allt spännande som väntar på oss i det fortsatta livet.

 

    

 

 

                                                                    Jennie