Frustrerad.

 

Ibland tappar man lusten till att skriva. Det har jag läst hos andra.

Jag trodde inte att det skulle hända mig, men det gjorde det.Jag hittar ingen inspiration, för det finns ingen som skriver om samma saker som vi....

 

Jag hade nog också kunnat skriva om vårtecken, renoveringar och alla nya kläder som förväntas dyka upp i affärerna alldeles snart. Det hade inte varit så svårt....Men jag vill inte det, och det är inte det som var meningen.

 

Jag vill skriva om våra barn och om det livet dom har fötts till. Men jag vill skriva på ett bra sätt, och allt som kommer nu låter bara fel och negativt, och det är inte det, ändå kan jag inte skriva det annorlunda.

 

Tankarna stoppar mig och där fingrarna så ivrigt flugit över tangenterna förut så är det nu mest bara tunga tryckningar.Tankarna på att jag måste skriva bra hindrar mig att skriva något alls....

För mig som oftast inte tänker alls då jag skriver, utan bara öppnar hjärtat så är det här en konstigt situation kan jag säga.....

Jag vet inte hur jag ska hantera det, för det handlar inte om mig och det handlar inte bara om att skriva i en blogg....Det handlar om 400 barn på en skola i Uganda som behöver hjälp och då finns det inte utrymme till att jag inte vet vad det är jag sysslar med.....

 

 

 

                                                                               Anna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tycker inte alls att du är negativ eller att det låter fel. Just detta med att det bara finns en blogg som er är ju det som gör att man vill läsa den varje dag!! En blogg som gör skillnad och inte bara vallar igenom vardagsbestyren, de har vi alla ändå. Ni är ju speciella, på många sätt. Nej fortsätt skriv om inte du har drabbats av allmän skrivkramp för du skriver fantastiskt och det känns att det är rakt ur hjärtat<3
Kramar

Kan bara hålla med Pia.men ibland tar det stopp det får det lov att göra, du har så många intryck med dig från Bristol som inte vi andra kan förstå , de måste få bearbetas i ditt eget inre. Vi kan bara läsa dina ord och försöka förstå vad ni upplevt och vad barnen på Bristol upplever varje dag. Behöver du ta en paus och andas, gör det , vi finns kvar och väntar på dig. Kram kram

Jag tror att vi alla tappar lusten då och då. Oavsett vad vi skriver om. Och det är ok. Jag tror till och med att det är sunt. Att stanna upp ibland och tänka efter.

Skriv när du vill och har lust Anna och skriv med hjärtat. Det blir bäst då och det är ju därför vi återkommer till er. För att ni skriver med hjärtat. Och vi finns kvar. Det vet du.

Stor kram
Lotta

Ibland tar det bara stopp och då är det bättre att vänta tills lusten återkommer. Kan tänka mig ännu mera när man skriver om så viktiga saker och har så många intryck att bearbeta som du har.
Till och med jag som bara har en helt oviktig och fånig tramsblogg får skrivkramp ibland. :)
Kram

Du visar dina känslor. Det gör att du känns sann och mänsklig. När man engagerar sig mycket i andra människor blir man ibland trött. Det är naturligt!
Dack för allt du delar med dig av! :)
Stor kram!!!!
Malin

TACK.....❤!