För många är det svårt att förstå varför vi åker tillbaka till Uganda gång på gång.

 

En del säger det  rakt ut,

Varför?

Följt av : Jag hade aldrig vågat!

Andra undrar varför?

Följt av ett :Ni är helt fantastiska!

 

 

För mig finns inga alternativ att inte åka dit. För mig är det som om att jag har levt där förut. När jag kliver av planet i Uganda och drar mina första andetag där så fylls jag av ett lugn som jag inte känner igen hos mig själv.

Jag fylls av en känsla av att jag är bra precis som jag är och ingen förväntar sig att jag ska vara nån annan.

 

Vi träffar otroligt mycket människor i vårt arbete jag och Jennie. Korta möten, och nu när bössorna står där och vi ber om deras kronor till hjälp till barnen så undrar såklart många vad det går till och vi drar historien gång på gång, och vi gör det med glädje.

Igår hade jag en kund som sa efter att vi pratat en stund om Uganda:

"Det här är en jävla häftig historia! Jag förstår att du inte har nån egen familj,jag är imponerad!"

Jag sa lite försiktigt att jag har en familj, med 3 egna barn och en man, men att det faktiskt går att göra sånt här i alla fall....

Svaret på det blev: Det var som fan.....!  Och så åkte det ner ytterligare några kronor i bössan :)

 

Kommentaren skapar dock tankar hos mig snabbare än vad jag hinner blinka. Alldeles för sårbar som jag är så nära en resa....

Vad är jag för en mamma egentligen som lämnar det värdefullaste jag har för att ge mig iväg till 400 andra barn? Gör man ens så? Gör det mig till en dålig förälder för att jag faktiskt sätter mig själv först emellanåt?

Borde jag stanna hemma för att inte missa en endaste sekund av mina egna barns liv?

 

Jag vet svaret själv, och nästan lika snabbt som tankarna kommit så är dom borta igen. För jag vet att det finns inget som jag värderar högre än Linnéa,Hampus och Elias.

Jag vet också att jag inte är en dålig mamma till dem för att jag lämnar dem ibland, för jag kommer tillbaka. Jag vet att jag lägger alldeles för mycket tid på barnen i Uganda, men jag tror att om jag mår bra, och får utvecklas och göra nåt som jag mår bra av så mår hela familjen bättre i sista änden.

Det gäller oss alla tror jag....oavsett om det handlar om att göra sig själv fin,träna,inreda sitt hem,göra karriär eller att resa till Uganda.....

 

 

                                                                                 Anna