Låten som Petra Marklund sjunger tillsammans med Magnus Carlson i musikhjälpen har satt sig stenhårt i mitt inre....

Ord som The lights will guide you home och I will try to fix you känns som att det är precis det vi hoppas på för våra barn,och vi gör allt vad vi kan för att dom ska klara sig....ändå är det ett jobb som jag vet att vi aldrig kommer att klara fullt ut.

Vi kommer att förlora många på vägen och fast jag vet att vi kommer att klara många också så släpper inte känslan av oro att misslyckas. Att inte få dem hela.

Vi har fler med oss i kampen om barnen än någonsin tidigare men inte mycket rullar av sig själv.

Jag känner mig för långt borta oavsett var jag befinner mig, jag är alltid borta från någon och jag tycker inte om den känslan. Den gnager.

Jag vill vara hemma för att inte missa mina egna barn men jag vill också vara i Uganda.

Jag vill kunna ta upp de små barnen i famnen när dom är trötta och vill vila en stund...Jag vill kunna sitta i skuggan med ungdomarna efter en dag i skolan och prata om hur dom har haft det och sedan skratta åt någon som tvunget måste stolla sig...

Jag vill kunna säga Godnatt,Tack för idag och vi ses imorgon likaväl till barnen i Uganda som jag säger det till mina här.

Jag vet att mitt hem är här och det är här som jag vill leva, men det gör inte min längtan mindre för det.

Jag kommer aldrig att glömma när min dotter Linnéa  var med och hämtade hem mig från flygplatsen nu senast....jag var slut i både själ och hjärta, jag var ledsen och lite vilsen inuti, men så stod hon där när jag kom ut genom dörrarna...Jag såg henne så klart och tydligt och jag tror aldrig att jag älskat nån så mycket som jag älskade henne just då....Så det är klart att jag vill vara här, men jag vill också att vi ska leda barnen i Uganda hem....

 

 

                                                                           Anna