Lite Skype och en fin liten vän.

Det spelar ingen roll hur många gånger man skriver och chattar men nån i Uganda för det finns ingenting som väger upp ett samtal från dem. Att få höra deras röster och SE att dom verkligen mår bra.

Idag var det Sam som ringde och jag och min dotter Linnéa fick prata med honom, så himlans kul!

 

 

 

Jag kollade igenom lite kort innan och hittade detta....

 

 

Den här lille killen heter Patrick om jag inte minns helt galet. Han var så himla söt mot mig nu när jag var senast. Han talar så väl, och en dag frågade han mig om han fick kalla mig sin vän?

Självklart fick han det och då sa han att innan jag åker hem skulle han ge mig en present.

Jag sa att det inte behövdes utan att vi var vänner ändå, men han ville verkligen det och jag slutade säga emot honom :)

 

 

Nån dag senare så satt jag och pratade med Patrick igen när en av Bristols lärare kom förbi.

Han sa till henne att  -När Anna åker hem ska hon få en present av mig, Hon ska få en kanin!

Den ska åka med och bo hos henne!

 

 

En kanin...! Jag ville ju inte verka otacksam och jag ville dårakt inte skratta för det var ju världens finaste tanke!

Jag förklarade för honom att kaninen inte skulle överleva den långa resan hem och att det nog var bäst att kaninen stannade hos honom. Han förstod det, men han hade gärna velat ge mig en present för att vi var vänner.

Han visste ju inte att han just hade hade gett mig det finaste av allt..... sitt förtroende.

 

 

                                                                   Anna

En fin tanke att vilja ge en gåva, även om nu inte kaninen kunde följa med hela vägen till Sverige. ha en fortsatt fin lördag.Kram Kram

Vilken fin vän du har Anna. Vänskap är en av livets stora skatter. Den största av rikedomar.

Kram på dig

Här blir man alltid berörd.. Och allt är skrivet med en tanke.
Kram Anna

Det är ju tanken som räknas. Vilken superfin kille!!
Kramen

Men så gulligt av honom. :)