Alla borde få uppleva det här
Jag önskar så att alla människor någongång fått chansen att göra det som vi får göra.
För då skulle nog faktiskt världen se annorlunda ut.
Om man en enda gång fått hålla ett barn i sina armar som man vet inte har någon annan då håller man tills armarna går av.
Kommer det ett barn och kryper upp i famnen och somnar där på mindre än en minut då bryr man sig inte om att solen gassar en rakt i huvudet, eller att det lilla huvudet som man kör ner näsan i bara för att få känna lukten innehåller löss eller att barnet kanske bär på sjukdomar som vi inte har en aning om.
Kommer det ett barn och kör sin lilla hand i din, då försvinner all den tröttheten man känt en sekund tidigare och man orkar lite till.
Men hur ska man kunna förstå när man inte varit där? Jag förstod inte alls. Jag kunde inte och jag ville inte förstå. Nu vill jag inget hellre än att alla ska få veta vad som händer.
I världen men framför allt hos våra barn på Bristol.
Dom som ändå har haft turen att få komma till Eddie och hans skola.
Tur, fast ändå så långt borta från det enkla livet som varenda unge i världen förtjänar.
Ingen som inte varit där kan förstå, men ändå får man en liten känsla när du berättat . Kram
Det var roligt att höra Åse...det är precis det man vill. Kram Anna
ja, det är faktiskt svårt att förstå då man inte upplevt det.
Gott nytt år i efterskott!
Även om du inte förstår Malla så är du en av dem som bryr sig iallafall, det är stort! Gott nytt år till dig med och Tack! Kram :)
Jag tror du har rätt....alla borde få uppleva det ni gör. Alla borde få en chans att förstå. För jag tror också att världen hade sett annorlunda ut då... :)
Kramar
Ja, jag tror det med, kram:)
Jag låg i natt och funderade på barnen i din blogg. Hostan håller mig vaken. Tänkte på om de vet att vi sitter här i Sverige och följer dem på din blogg! Vi försökte en gång adoptera ett barn, men min man var för gammal. Men om jag hade varit ensamstående hade det gått bra, fick vi till svar av myndigheterna. Inte för att vi inga har, utan för att vi ville ge ett barn chansen till ett bättre liv än växa upp på ett barnhem.
Ha det gott!
Melodys matte
Dom minsta barnen vet nog inte att vi skriver om dem, men de större vet och Sam vet att hans bilder han tagit och skickar hamnar här på bloggen :)
Jag blir glad att du ägnar dina vakna timmar med att tänka på våra barn litegrann, även om jag förstås hoppas att du slapp hostan... :)Må väl och tack!
Ja även om jag hängde på innan bloggen kom till så får jag nog säga att man får en betydligt större insikt i vad som händer och hur mycket ni gör skillnad för barnen där nere!!! När är det dax för den årliga insättningen för barnen??? Är det när man vill eller hur va det nu igen :)
Ni är otroliga!!!!
Kramar <3
Gott nytt år, Anna!
Många varma tankar till dig och barnen i Uganda!
/Anna-Karin
Pia...tack! Vi återkommer med rapport om inbetalning :) Kram <3
Detsamma till dig Anna-Karin! Och tack för tankarna, dom behövs :) Kram :)
Tänkvärt det du skriver. Jag får gåshud när jag läser det. Så olika förutsättningar vi föds till. Här går man och gruffar över att bilen är trasig och över att man har för mycket grejer och leksaker i huset... Vad är det för problem liksom.
Vårt liv är ju vårt, liksom problemen vi har...men i det stora hela så är dom oftast ganska små i jämförelse.. Tack för att du läste! :)
