Min värld snurrar!

Tur att jag tankades med mina vänner igår, för idag är jag mest förbannad...

Instängd på mitt kontor, för att förskona familjen från mitt risiga humör så river jag mitt alltför tidigt kommande gråa hår och tänker på vad vi kan göra för att lösa situationen för våra barn i Uganda.

 

 

Jag blir arg och oerhört frustrerad när människor inte gör det dom säger att dom ska göra.

Jag vill ruska tag i dem och få dem att förstå att vi inte har tid att vänta i all evinnerlighet.

Livet väntar inte... det rullar hela tiden!

 

 

Jag vill vara hemma och jag vill vara där. Jag vill ha mitt liv som det var men ändå absolut inte.

Jag vill kunna säga till Eddie: Tofaayo! Oroa dig inte! Vi löser det här. Men det kan jag inte. För jag vet inte det.

 

 För några ynka tusenlappar i månaden hade flera hundra barn kunnat äta sig mätta varje dag.

Men ändå är vi inte kapabla att lösa det. Och det stör mig. Hade jag kunnat hade jag löst det själv....

 

 Idag är min värld allt annat än stabil, men imorgon hoppas jag att den kommer att kännas som vanligt igen.

Och då.....då blir jag farlig.

 

 

 

                                                                       Anna

 

 

Kramar till dig <3 Ni är fantastiska och gör en stoooor skillnad, glöm aldrig det!!!!!!
<3

Vad jobbigt Anna. Ni gör ju så gott ni kan, glöm inte det, men jag förstår att det är frustrerande när folk inte håller vad de lovar. Det är ju människor, barn, i nöd det handlar om. Kram!