Fastän jag känner Jennie väldigt väl, och fast jag var med på samma resa som hon var så blir jag ändå oerhört tagen av hennes inlägg som hon skrev igår.

 

Jag delade inte den stunden hon hade med Brain utan jag såg bara Jennies fullständiga förtvivlan efter att hon fått historien levererad till sig. Och det spelar ingen roll att hon berättade det för mig i efterhand för jag hade ändå inte förstått vad hon kände innan jag fick läsa om det....

 

 

För precis så är det.... det spelar ingen roll att vi vistas på samma ställe, att vi ser samma saker eller får höra samma öden, vi tar dem ändå på olika sätt. Vi påverkas fast på olika vis Och inget sätt är rätt eller fel, det är bara så det är.

Vi har barn och ungdomar som påverkat Jennie som jag knappt minns ansiktet på och vice versa.

Andra har påverkat oss och sitter lika fast hårt i hjärtat på oss båda två.

 

Men som sagt.... ovsett hur väl vi än känner varandra så vet vi ändå inte helt och fullt vad som rör sig där inne när det gäller Uganda och barnen där, ibland vet vi inte ens själva vad vi känner, eller varför vi gör det.....