När Eddies dröm blev mer än bara en dröm...
Fokus låg på att bygga en skola och det var också det enda vi skulle göra. Då skulle Eddie´s dröm vara förverkligad och vi skulle känna oss nöjda. Allt det här var vi på det klara med.
Ändå står vi här nu...med mer arbete än någonsin tidigare, fastän skolan faktiskt fungerar och är klar på det stora hela. Vi står här för att vi vill det. För att saker hände som vi inte kunde veta och för att vi hade känslor inuti oss som vi inte visste fanns.
Det som skapar mest arbete för oss idag är att sprida att våra barn finns, och det är inte lätt.
Det är en hårfin gräns mellan att få folk att vilja lyssna och att stöta bort dem. Jag har nog lyckats stöta bort fler än vad jag har fått att se, men man lär väl sig med tiden kanske vilka det inte är någon idé att prata med om just detta. Och att ha människor med sig som egentligen inte bryr sig alls, det vill vi inte heller ha.
Dom tar för mycket av vår energi.
Livet tog den här vändningen....Vi lägger antagligen för mycket tid, fokus och hjärta bakom det vi gör, men det går inte att inte göra det. Dom olika världarna vi lever i är inte alltid lätta att hålla isär då man alltid känner sig otillräcklig på något av hållen.
Känslan och tanken av att veta att jobbar vi bara lite hårdare, så kanske nån mer ser att barnen finns, och gör vi bara lite till så kanske det snart är våra barns tur att få den uppmärksamheten och hjälpen som dom behöver....Det svåra är ju att vi aldrig vet att det kommer att hända. Varje dag hoppas man att någon ska göra något som kan trygga tillvaron litegrann.
Ge oss lite tid och andrum för att hinna ifatt med alla tankar och ideér som vi har...
Jag önskar att människor förstod att vi faktiskt har valt att göra det här. Det är inte bara en kul grej.....
Vi blir inte rika, för att hjälpa andra handlar inte om det.
Det innebär också uppoffringar för oss, vakna nätter med rusande huvuden, tårar när vi inte når dit vi vill och orken är på väg att ta slut för jag vet inte vilken gång i ordningen.....Men vi vill göra det, för att vi kan.
Är inte hjärtat med infinner sig inte heller känslan, jag är så imponerad av ert engagemang i Eddie och barnen på Bristol. Inser ni, det ni gör och ger är ut över det vanliga. helt enkelt fantastiskt och underbart.
Kram <3
Var inte rädda för att be om hjälp. Den finns, det vet jag.
Idag var det en tjej i 9c som undrade om möjligheten att kunna hjälpa. Och en annan planerar att göra ett projektarbete för er. Det var fantastiskt att få läsa upp det fina mailet du skrivit till klassen och det berörde varenda en <3.
Ni är otroliga!! Det är vi alla överens om.
