Se det vackra omkring dig.....

I går så var jag på Annas bror Mikaels härliga 40 -års fest. Som vanligt när man är i större sällskap så kommer det alltid frågor om Uganda och Bristol. Det är med glädje som man svarar på dessa frågor, då jag tycker att det finns ett intresse hos dessa människor som känns äkta.

 

Hur det än var i går så kom frågan om där är fattigt i Uganda, riktigt fattigt. Det är lite svårt att svara på frågan för javisst är där fattigt. Dom har en kamp att överleva och den kampen pågår varje dag, men samtidigt så har ju våra barn på skolan haft tur som har hamnat där och fått tak över huvudet, minst ett mål mat per dag och en utbildning.

 

Vi ser mycket elände när vi är inne i Kampala. Där finns tiggare och barn med trasiga kläder som bär sina småsyskon, fast dom själva inte är mer än 4-5 år. I bland dessa utsatta så kör folk med nya fina bilar, bär kostym med portfölj, höga hus och vackra byggnader.

 

Kör man i 15 minuter utifrån Kampalas innerstad så tar asfalten slut, alldeles tvärt i en rondell och här börjar alla kåkstäder med små skjul och ett vimmel av människor.

 

 

 

 

 

Kontrasterna är så tvära och så svåra att ta in. Man ser barn som inte är många år gamla,  gå vind för våg och i våra ögon alldeles för ensamma. Dom känns så utsatta där dom går. Man ser barn som försöker sälja saker, allt för att få pengar till mat för dagen. Man ser människor utan hopp, med ögon som är döda. Man ser mammor med små barn som sitter på kartonger och med några kassar i jämte sig som troligtvis är fyllda med det dom äger och har.

 

Hur konstigt det än låter så blir man lite blind för allt man ser, till slut blir det svårt att ta in allt elände som far förbi ens ögon dag efter dag.

 

Väl hemma så kommer allt över en och man blir ledsen för en stund. I samma stund så kommer ändå glädjen för alla glada människor man har mött på sina resor. Dom lever så i nuet, och är tacksamma för att vakna upp till en ny dag och vara tacksamma för det lilla dom har. Jag vet att det är deras vardag, deras kamp att överleva dagen för att ta emot en ny dag, men ändå så är det den glädjen jag har tagit med mig hem denna gång.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Var tacksam för det du har omkring dig, lev i nuet och bekymmra dig inte för morgondagen ännu.  Den kommer ändå............./ Jennie

Vi är nog alldeles för dåliga på att ta tillvara på dagen, men den här årstiden tror jag vi gör det lite mera än annars! Att börja dagen med att läsa er blogg ger mig perspektiv på tillvaron och tacksam för det jag har! I dag länkar jag till er!
Kram
Melodys matte

Det är nog precis så som du säger, det är en härlig årstid vi befinner oss i och den fyller oss med energi.
Tack snälla för allt du gör för oss med tankar och ord.
Hoppas du får en härlig dag, kram Jennie

Hej!
Jag "ramlade in" från Melody och hennes matte.
Och upptäckte en blogg som jag tänker lägga i min lista!
Har dålig koll på Uganda, men jag var med och samlade in till Panzisjukhuset i Kongo för en tid sedan. Jag har aldrig (och kommer förmodligen aldrig) att besöka sjukhuset, men det finns i hjärta och tankar ofta ofta.
Nu tänker jag på barnen på gatan du berättar om, och funderar på hur många av "våldtäktsbarnen" i Kongo som hamnar så? Så illa sedda som de ofta är av alla.
Det som "stör" mest annars är för mig ofta de oerhörda klyftorna mellan de som har och de som inte har.
Ser fram emot att följa er! (Och så hoppas jag fler ser denna i min lista och läser och kanske får en tankeställare:D)

Hej, vad roligt att du ramlade in hos oss :)
Det känns otroligt bra att få hjälpa till med vad det än kan vara. Om det är i Sverige eller i ett annat land. När man ser barn fara illa på tv så sitter jag alltid med tårar i ögonen och vill knappt se för det gör så ont. Att få vara på plats är inte lika "illa" även om det gör ont så får man se glädjen av att hjälpa. Kanske kommer du aldrig till sjukhuset men jag kan garantera att där fanns många små hjärtan som log när dom fick all hjälp till sig.
Tänk om man kunde sudda ut gränserna, för dom är så otroligt tydliga och i ett land som Uganda så kommer vi aldrig se någon förändring. Det tror och vet även dom som bor i landet.......

Ha en fortsatt bra dag, kram Jennie!

Vilket underbart inlägg Jennie!!! Vi är alldeles för dåliga på att leva här och nu och vara tacksamma för vad vi har, men som tur är så finns ni och påminner oss om vad som är viktigt!!
Kramar till er <3

Tack för dina ord Pia, kram ❤