Det känns i hjärtat såklart...

Jag kan skriva det 1000 och åter 1000 gånger men jag tror ändå aldrig att nån kommer att förstå hur det verkligen känns inuti oss när vi får hjälp eller när vi läser något som är skrivet om det som vi gör...

 

När jag läser att Åse har fått sitt armband som hon köpt av Linnéa och att hon kommer att bära det med stolthet och känna när hon tittar på det att hon är med och gör skillnad för barn på en skola i Uganda... Då dör jag lite, för JA! Du har gjort skillnad! Du har gjort skillnad för barn i Uganda och du har också gjort skillnad för oss.

Din tro på det vi gör stärker långt in i hjärtat!

 

 

 

 

 

 

En annan Anna meddelar att hon fått pengar på sin födelsedag och det bästa hon kan tänka sig att göra för dem är att köpa myggnät till några av våra barns sängar...När pengarna sen landar på kontot och man förstår att hon verkligen menade det hon sa och inte bara nåt hon slängde ur sig,då innfinner det sig en bra känsla kan jag säga.

Därför att ofta säger människor att man ska hjälpa, men sen glöms det bort iallafall.

 

 

Att vi gör i stort sett vad som helst för barnen är en sak, vi har haft dem med oss länge nu, men att andra faktiskt också ger och avstår till förmån för dem utan att varken ha träffat dem,Eddie eller i många fall inte ens oss, det känns så otroligt stort!

Vi ser tillbaka på åren som gått tillsammans med Eddie och barnen och aldrig någonsin har det här känts så roligt och meningsfullt som det gör just nu.

Att vara med att bygga en skola är en sak, att förbättra, förändra och ge styrka åt 400 barn ,det är nåt helt annat.

 

 

 

                                                                             Anna

 

 

 

 

 

Jag tycker det ni gör är fantastiskt! Och när jag kan, skall jag införskaffa några vackra armband från er!. Finns det något bättre man kan göra för andra människor än det ni gör för barnen!

God morgon!
Så härligt att ni känner en medvind i arbetet med barnen på Bristol! Oavsett vad man väljer att ägna sitt liv åt så är det nog viktigt att få känna att det finns fler som strävar åt samma håll, även om man som ni drar det tyngsta lasset här hemma och förstås Eddie i Uganda. Att få följa ett projekt (om man kan kalla skolan och ert arbete det?)på så här nära håll är helt fantastiskt tycker jag och ger så mkt! Heder åt alla andra välgörenhetsföreningar också men närheten och det småskaliga är ngt jag saknar, det får man 100 % hos er och med barnen på Bristol. Fantastiskt!
Önskar er en fin torsdag!
Kram Anna

Så fint att läsa :)

Hej igen!
Glömde en sak nyss; är det ok att jag lånar en eller två foton från bloggen för ett kommande inlägg på min blogg om Bristol och ert arbete?
Kram Anna

snälla rara, nu kommer tårarna. Att jag hittade hit till er från början var en ren händelse, en bra händelse som gett mig så mycket glädje. Att få vara med på ett litet litet hörn och känna glädjen i att kunna hjälpa är fantastisk. Ofta tänker jag tillbaka på hur roligt det varit att vi så många tillsammans lyckades få ihop pengar till övervikt på flyget, nya instrument och inte minst dockan Charlie som fick landa i en famn i Uganda.

När jag tror på något då går jag all in. och jag tror på er och jag tror på Eddie och alla andra härliga människor som kliver på tåget och ser hur viktigt ert arbete är. En dag står jag där utanför korv med mos och då ska jag ge er en riktig bamse kram på riktigt. Som jag skrev i bloggen, vardagshjältar finns och ni är mina. Kram Åse <3

Åse får nog snart också kallas vardagshjälte!
Hon visar vägen till Er och Ert fantastiska arbete för barnen!
Så härligt att se att bloggvärlden kan göra skillnad, det gör mig glad
att få vara delaktig i detta!
Kramar M.E

Var inne på Åses blogg och tog del av det hon skrivit om er och kan bara instämma med föregående. Ännu en vardagshjälte! Hur får jag tag i armbanden för sådana vill jag ha ❤️? Kramar till er