Eddies fru Anne har alltid funnits med. Vi träffar henne varje gång som vi är nere och vi tycker mycket om henne.

Vi kan se att utan henne hade Eddie haft det tufft.... för precis som här så är det alltid nån som roddar hemma när den andre jobbar mycket.

Anne har också full koll på barnen på skolan så också hon är en stor del utav Bristol.

Jennie pratade mycket med Anne under vår vistelse i Uganda i februari förra året och för mig blev Anne en extra viktig person under min senaste resa. Miljön jag befann mig i då var ju grabbig....

Jag bodde med Sam och Muteesa och gjorde vi nåt utanför skolans grindar så var det med dem och Eddie som jag gjorde det. Anne gav mig den mjuka biten som jag saknade...För killar är killar oavsett var du befinner dig.

Det finns ingenting som går upp mot ett samtal som med en liksasinnad. Och fastän våra liv är olika så pratar vi ändå samma språk,för att vi är kvinnor.

Var stark, för du gör oss starka!

Det var hennes ord när mina tårar trillade av olika anledningar. Det var hon som såg när jag var lite för trött för att egentligen orka och det var hon som såg när jag kände så mycket så mitt hjärta nästan brast.

En klapp på min kind eller en hand på min axel fick mig tillbaka på banan igen och jag kände mig oerhört tacksam att hon var där.

För även om Eddie läser mig som en öppen bok numera och Sam likaså, så blir det aldrig detsamma iallafall.

                                                                             Anna