Det är obeskrivlig lycka.

När bilderna kommer från Eddie eller Sam på barnen så känner jag nästan mer än vad jag ser...

Jag känner min lilla närvaro i deras liv,dom som inte ens vet att jag tänker på dem varje dag.

 

Lucky som kanske inte ens minns stunderna i min famn medans dom förändrat mig för all framtid.

Jonahs händer som alltid känns helt självklara i mina påverkar antagligen inte honom alls medans det gör det för mig.

Dom som håller mig vaken vissa nätter för att jag vill så mycket men inte vet hur vi ska nå dit, och dom som lärt mig så otroligt mycket om livet...

För mig är det inte bara bilder som kommer som jag tittar på, det är obeskrivlig lycka.

 

Att dessutom få dela det med min bästa vän som ibland känner mig bättre än jag känner mig själv det gör det hela ännu större,tänk att vi får göra det här tillsammans,hur många vänner får det?

 

 En älskad liten Lucky Bosmick...
 
 
Anna

 

 


Kommentarer
Postat av: Elin

Anna! Jag tror att dessa stunder i din famn eller när du tar barnen i handen och de får känna närhet till dig en stund visst påverkar dem minst lika mycket även om de kanske inte minns eller kan sätta ord på det. Alla barn borde ha rätt till att få vara nära!!

Svar: Elin... dom här orden kommer jag att bära med mig länge,länge...Kram och Tack! Anna
Jennie och Anna

2014-06-16 @ 07:37:19
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0