Att vara lite rädd utan att erkänna det....

Jag vet inte hur ni funkar men jag har en förmåga att se saker framför mig som skulle kunna hända...Jag gör upp en bild i mitt huvud liksom.Låter inte så normalt men jag gör så.
 
En utav dagarna som jag var med Sam när han jobbade så skulle dom sista scenerna spelas i i djungeln.
Det hade hunnit bli mörkt och när det är mörkt så är det mörkt.Jag var vid det här laget redigt trött och väldigt hungrig men ändå var det ju så himla intressant att se!
Eftersom det filmades så innebar ju det att man inte fick vara ivägen och jag kröp ihop bakom alla kameror.
Jag hamnade då med ryggen mot mörkret så att säga....Och då som ett brev på posten så såg jag hela scenariot framför mig! Hur nån skulle komma bakifrån och liksom bara släpa iväg mig i djungeln utan att varken Sam,Muwadda eller Dan skulle se det.Och hur dom skulle hålla en hand för min mun så jag inte skulle kunna skrika efter hjälp! Hahhhaha! Fatta vad trött jag blir på mig själv!
 
30 sekunder satt jag som på bilden,sen vet jag inte om killarna såg samma fara som jag eller om dom helt enkelt tyckte jag tittade bakåt onaturligt många gånger för hejhopp så hade dom hämtat en stol till mig och sen satt nån av dom 3 bredvid mig hela tiden dom timmarna som var kvar! Jag behöver inte vara speciellt orolig när jag är där ensam,dom har full koll utan att jag varken ber om det eller oftast inte ens märker av det. Det känns tryggt!
 
 
                                                                                            Anna

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0