Om min skilsmässa hade skett för låt oss säga....3 år sedan,då vet jag inte hur jag hade tagit mig igenom den,jag är inte ens säker på att jag hade gjort det.Men nånting hände inuti mig under de sista åren och jag blev oerhört självständig.

Ensamhet var helt plötsligt inte ett problem längre.Man kan leva med nån och vilja dela sitt liv med den men man kan inte vara så beroende av den så man ger upp sig själv,man har ett ansvar gentemot sig själv att leva sitt liv,det har alla.Man kan ha 1000 anledningar till att saker går snett i livet men i sista änden måste man ändå ta ett eget ansvar hur man vill att ens eget liv ska se ut och vad som är rätt för en själv.

Jag har ett oerhört stort behov av att vara ensam.Då menar jag såklart inte från barnen,dom hade jag kunnat ha omkring mig dygnet runt, men från andra människor.Har jag under en lång tid haft mycket människor runt omkring mig så måste jag få vara i fred,jag tar slut och jag kan inte ge av mig själv hur mycket som helst längre.

Jag vet inte varför det är så men det är det bara.

Nu när det gått ett tag sedan vi delade på oss så kan jag förstå hans beslut bättre.Han har också ett ansvar för sitt liv och hur han vill leva det och vill man inte åt samma håll så är det inte så lätt som man kan tro att hålla ihop allt som man drömde om...

                                                                                    Anna