Jag ser den lilla pojken sittandes ensam vid sidan av grinden. Samma pojke som jag kvällen innan träffat hemma hos Eddie.Han sa inte ett ord.

Jag fick veta att det var ett nytt Bristolbarn.Ett barn som levde i en blandfamilj och att han numera for ganska illa av att vara hemma.Eddie hade bett om att få ta hand om honom och han fick ett ja.

Pojken är tyst,men han ler när jag tittar på honom och det är ett bra tecken.Leendet är inte riktigt i ögonen ännu men med lite tid så kommer det att vara där också. Jag känner det.

Välkommen till Bristol lilla barn,jag tror att du har ett bra liv framför dig.

Vi ska göra vad vi kan för att just du ska få det.