Jag är lite rädd...

Steget ut är taget och jag vet att vårt liv aldrig kommer att bli detsamma igen.

Jag som aldrig varit ensam ska vara det nu på riktigt och jag kan erkänna att jag är lite rädd.

Inte rädd för ensamheten men rädd för att jag inte vet hur allt kommer att se ut framöver. Jag reser till Afrika ensam och det rör mig inte i ryggen,jag är aldrig rädd där.Men jag är rädd för hur det kommer att kännas när min man inte längre kliver innanför dörrarna på samma ställe som jag bor. Hans hemma kommer inte att vara detsamma som mitt hemma.

 

Tänk att man inte har en aning om hur ens framtid ser ut? Inte ens egen framtid eller någon annans.

Jennies ord ´Vi lever här och nu´ blir ännu klarare och jag lovar mig själv att jag göra det.

Jag ska leva och jag ska uppleva...

 

Jag åker till Uganda för åttonde gången och jag längtar precis lika mycket som alltid.

Jag har funnit en plats till i världen där jag känner mig som hemma.

Jag åker för att vila och jag kommer att vila även om det innebär att veva hopprep 3 timmar på raken,kasta badboll eller klippa pärlsnören till 150 barn...Jag kommer ändå att vara bara Anna och det ska bli skönt.

 
 
                                                                                Anna

 

 

 

 

 


Kommentarer
Postat av: Anna - mamma till två prinsessor och en prins

Kära du! Jag känner till och förstår din oro. Hoppas allt löser sig till det bästa!
Kram

Svar: Jag hoppas också att allt löser sig bra...Tack för dina ord! Kram Anna
Jennie och Anna

2015-01-22 @ 20:10:28
URL: http://annasfotnoter.wordpress.com/
Postat av: Anna-Bokcaféet i byn

Ja du Anna, livets märkliga svängar hit och dit. Ibland alldeles ljuvliga och ibland så där tokigt svårförståeliga. Önskar dig många fina stunder i ditt Uganda!
Kram Anna

Svar: Tänk om man bara vetat allt man har framför sig? Tur man inte gör det..Tack så mycket, Kram Anna
Jennie och Anna

2015-01-22 @ 20:39:05
URL: http://bokcafeetibyn.blogspot.com
Postat av: Ekenäsliv

Å så sorgligt... Hoppas allt ordnar sig fint för dig.
Det är ju alltid sorgligt när man måste gå skilda vägar.
Ta vara på dig och din dröm.
Kram Anna

Svar: Ja...det känns allt lite sorgligt. Men det blir kanske bra i sista änden.Tack och kram, Anna
Jennie och Anna

2015-01-22 @ 23:13:06
URL: http://www.ekenasliv.se
Postat av: Pernilla

Du är inte ensam ❤️

Svar: <3! A
Jennie och Anna

2015-01-23 @ 22:58:10
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0