Jag vet inte vilket ben jag ska stå på...

Fortfarande,efter alla resor ner till Uganda så håller jag på att lära mig att hitta balansen mellan båda våra världar.

Jag vill så gärna kunna göra det, men än så länge så klarar jag inte det särskilt bra.

Egentligen så tror jag att det hade funkat bättre om det bara hade varit Bristols barn som jag sett framför mig...dom kan vi göra litegrann för iallafall.Vi förändrar inte deras liv totalt men vi påverkar det lite.

 

Det är fortfarande så att det är våra barn på Bristol som jag ser framför mig när jag ska sova och det är dom jag tänker på för det mesta.Men när det jobbiga kommer in,den där känslan av total orättvisa och när jag vacklar i min tro på att jag nånsin kommer att klara av det vi gör,då är det oftast dom andra barnen som dyker upp på näthinnan...

Barnen som sover på kartonger på gatan.Dom som är smutsiga från topp till tå.Barnet som fick stryk på bussen på väg till Kiwangala,när jag vände bort huvudet fast Sam hade modet att säga till.Barn nummer 21 som bars ut död inlindat i ett vitt skynke från akutavdelningen på Mulago.

 

Det är då jag ser dom barnen.Barn med tomma ögon utan tro på sin egen framtid.

Hur ska jag veta vilket ben jag ska stå på då?

Båda! Det är det självklara svaret,men det är inte så lätt som man kan tro....

 

 
 

                                                                                     Anna

 


Kommentarer
Postat av: Anna-Bokcaféet i byn

Det är en märklig värld vi lever i Anna. Fullt av så mkt vackert, glädjefyllt och alldeles underbart men samtidigt så ofattbart orättvist, galet och maktlystet. Hur ska man förlika sig med sådant?
Såg en alldeles underbar dokumentär på Kunskapskanalen om en amerikansk kille, Rocky, som hittade mening med livet på ett boende för hivsmittade barn i Indien. Han hade kommit så långt med sig själv (utan att veta om det), se den om du kan!Tårarna rullade samtidigt som den var så vacker.
Stor kram Anna

Svar: Jag väntar på att jag ska lära mig att förlika mig med det, men det kommer liksom aldrig...Den killen har jag läst om nånstans! Tack för tipset om programmet!

Ha en ba dag med dina fina pojkar,kram och Tack! Anna
Jennie och Anna

2015-03-03 @ 09:06:45
URL: http://bokcafeetibyn.blogspot.com
Postat av: Uffe

Du gör vad du kan, och det är mycket mer än de flesta gör. Ingen kan göra allt.

Värme respekt och tacksamhet till dig!

/Uffe

Svar: Vet du...ibland dundrar det till i hjärtat när nån säger nåt till en...det gjorde just det på mig. Tack för dina ord,verkligen tack! kram Anna
Jennie och Anna

2015-03-04 @ 06:35:54
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0