Det går verkligen inte en enda dag utan att man tänker på våra barn...Vad går dom för framtid tillmötes?

Här väljer ungdomarna vad dom vill göra,där blir det vad det blir för dom allra flesta...Jag skulle så gärna vilja att också våra barn väljer sin framtid.

Ibland önskar jag att skolan var mindre.400 barn är så otroligt många och vi hinner aldrig varken se alla eller lära känna dem alla.Vi hinner inte fånga upp dem innan dom kanske är borta. Ibland önskar jag att vi hade kanske 25 barn att jobba för.

Det hade varit mer lättöverskådligt och vi hade kunnat se deras framgång på ett annat vis.

Vi hade kunnat se dem...

Vi reser med mängder och åter mängder med kläder och saker till dem,ändå räcker det inte...Vi skulle behöva skicka en container för att fylla behoven... Det känns lite tröstlöst ibland när man vill så mycket men ändå vet att man inte kan nå hela vägen fram.

Det vi gör är bättre än att inte göra nåt alls,det vet jag,och jag vet att vi ska vara glada för varenda unge vi klarar att ge en ljus framtid men när dom är så många kvar som man inte hinner hjälpa,då svider det också ibland...

 

 

                                                                                  Anna