Jag blir otålig och irriterad....
Jag försöker verkligen att inte låta mig påverkas av den ytlighet som jag känner efter varje resa som vi gör.
Jag försöker men det är så svårt.Allt jag känner ligger på ytan och tårarna är ofta nära.
Jag tänker och jag känner så mycket så jag blir trött på mig själv.Jag önskar att jag kunde stänga av men det går inte. Försöker tänka logiskt men i mitt huvud är inget logiskt precis när jag kommit hem.
Istället för att se det som vi gjort så ser jag det som vi inte gjort och istället för att känna mig lugn inför framtiden så tänker jag på allt som kan gå fel.
Jag vet att jag behöver tid men jag blir otålig och irriterad på mig själv för att jag efter 7 år fortfarande inte har lärt mig att livet inte är rättvist och att det faktiskt inte är mycket som just jag kan göra åt det fastän jag så evinnerligt önskar att jag kunde det.
Jag önskar att jag gav mig själv tid att förstå att vi faktiskt gör precis allt som vi kan...
Anna
Hej Anna!
Var stolt med det ni åstadkommit, nyrenoverade sovrum, köpt mark att odla på och nu ett reningsverk att rena dricksvattnet med, allt inom ett år. Skriver jag som ser allt som är ogjort, stället för att glädja mig åt det som blivit gjort och blivit bra.
Typiskt kvinnligt tänk säger vissa.
Är det lilla Jane Francis på bilden? Kram, kram
