Precis som här i Sverige så har vi såklart barn på Bristol som inte löser sin skolgång.Inte så att dom inte är där utan dom når inte målen kunskapsmässigt.I Uganda måste du klara olika prov för att flyttas upp till nästa klass vilket innebär att du kan gå om många klasser.Bra tycker jag till en viss del,knäckande när det inte funkar och du helt plötsligt är alldeles för gammal i jämförelse med dina klasskamrater.Har dom inte tappat motivationen till att lära innan så gör dom det absolut då.

Just nu har vi nåt unikt för Bristol och ganska unikt för hela Uganda tror jag faktiskt...Vi har en 14 årig kille som går i tvåan.Han har inte repeterat klasser utan han går i skolan för allra första gången nånsin.Barnen han går med är ju jättesmå men han bryr sig inte.Han är så glad och tacksam att han äntligen fått börja.Hur det kommer gå för honom är ju såklart omöjligt att säga men varje barn som får chansen till en skolgång ökar också sina chanser till ett bättre liv.

 

 

Det finns 2 riktigt svåra stadier att ta sig igenom där många,många misslyckas att  sig vidare,det är Primary 7 som är sista året i grundskolan och sen har vi Secondary 4 som ställer till det.Många når inte heller dit utan slutar innan.

För dem som inte har förutsättningar att ta sig vidare så finns det andra vägar att gå i form av tekniska skolor.

Du kan lära dig att laga bilar,knyta hår eller nåt annat.Nackdelen med dem är att det är lite dyrt och det kan också vara svårt att ta sig igenom dem när du inte har baskunskaperna med dig sedan innan.Vi har några av våra Bristolungdomar som går en sån skola,där just P7 blev en för stor utmaning.

Att bara ha den drivandes runt på Bristol är såklart inte bra alls utan dom behöver ju ha att göra.Det handlar ju absolut inte om att dom är dumma utan att deras kunskap sitter i händerna istället och den kunskapen måste vi också värna starkt om.