Hans tro på gud är så otroligt stark.Han är inte fanatiskt på något sätt men han skulle inte vara någon utan den.

Han berättar med inlevelse på hur han ser på det och med det livet han har så känns det väldigt logiskt och väldigt självklart att hans tro är där. Vem ska man tro på annars när livet sviker? Han pratar och jag lyssnar och jag önskar att jag kunde tro på samma sätt som han gör.

Han har en oxes envishet och det finns ingenting som får mig att tveka på att han kommer att nå dit han vill. Timmarna,dagarna och veckorna med Sam blir aldrig tråkiga.Vi kan prata oavbrutet i hur många timmar som helst men vi kan också vara i samma rum och inte säga något.Det är inte många människor man kan dela tystnaden med för man blir ofta obekväm då,men med Sam är tystnaden enkel,hela han är det.