Jag undrar så...

Jag undrar så himla ofta hur det är att vara dom....Jag vet hur det känns att vara jag i vår relation,där vi hela tiden är dem med bäst förutsättningar,mest möjligheter,mest pengar och ja..mest av allt. Jag vet hur det känns för oss att möta dem och få vara en del av deras land och kultur.Men hur känns det att vara dem? Hur stor roll spelar vår närvaro för dem som människor? Att vår hjälp med pengar betyder massor,det vet vi ju men jag menar inte den närvaron utan den rollen vi spelar som medmänniskor till dem.Hur viktigt är det att få ha vita i sitt liv?Hur svårt är det? Eller hur lätt?
Eddie är uppvuxen och formad av vita så för honom finns inget annat liv än just det.Hans väg har alltid kantats av vårt sätt att vara.Men dom andra...ungdomarna och barnen,Mama Big och Sam och alla dom andra som också är en del utav oss,hur känns det för dem?
Vi har funnits länge för dem också så antagligen är också dom vana men jag skulle så gärna vilja veta på riktigt hur det är att vara dem...
 
 
 
Anna
 
 

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0