Jag ser bilden på min egen unge och jag kan nästan se vad hon känner just där.Man önskar sig aldrig bort vid de stunderna vi får tillsammans med barnen på Bristol.Man önskar att all kärlek man känner ska strömma över till dem när somnar sådär i våra famnar.Ibland blir man ledsen när man sitter där och det går inte att styra över.

Allt kommer över en så starkt.

Snart kommer hon själv att sitta sådär med sitt eget barn och då kommer hon förstå precis allt vad jag pratar om.

 

 

                                                                                        Anna