Lite av varje....

Att klaga på vädret hjälper ju föga det vet man ju om men allvarligt talat....det här är faktiskt inte kul.Nu har halva juli gått också och här på västkusten har vi än inte haft nåt väder att prata om.Eller det har vi ju men inget gott snack.Det enda positiva med vädret skulle väl vara att den något gravida dottern jag har slipper lida av värmeslag.
 
En annan fördel är att man kan rensa hemma inför vår loppis.Risken finns väl att man står med tomt hus bara efter det här om man rensar var dag som det är dåligt väder.Annars kan man också pärla armband som jag gjort de senaste dagarna.
En sisådär 150 stycken.Jag drömmer om pärlor men jag kan iallafall säga att varenda armband som vi säljer har gått igenom mina händer vilket känns bra på nåt konstigt sätt.
 
 
Annars har jag just fått se mig besegrad av sjukdom och för första gången på väldigt,väldig länge har jag fått stanna hemma från jobbet...så tråkigt så man får rastlöshetsras på 2 timmar.Men just nu funkar det bäst att ligga raklång på soffan och inte göra nåt och hoppas på att en befarad lunginflammation eller malaria inte alls är det utan bara en vanlig sketen mansförkylning,vilket är mest troligt.
Malaria tror jag inte alls på själv men när man varit i Afrika och blir sjuk när man kommer hem då får svenska sjukvården dårpippi och vill skicka iväg en på infektionsklinik helst i förrgår.Att man själv hävdar nåt annat finns inte...Jag är iochförsig inte en läkare men jag vet hur jag mådde med malaria och det var inte såhär.
Men är såklart tacksam att vi har den möjligheten till sjukvård i Sverige,den är helt unik.
 
För övrigt så rullar sovsalsbygget på.Hoppas snart kunna visa bilder på det.
Vet att Eddie sliter illa just nu och oron finns litegrann i oss att han jobbar lite för mycket.Han ska finnas länge men hans tid till återhämtning blir mindre och mindre.Vi har ögonen på oss från Ugandiska myndigheter och jag kan inte förstå varför dom är inne och petar i småsaker.Eddie förklarade att vi har tagit många steg upp i finhetskalan på Ugandiska skolor och då räknas man som rikare och så går dom in hårdare och kräver mer.
Vi har en fin skola absolut men vi är så långt ifrån rika man kan komma.Senast jag var nere så kom dom på inspektion och jag var på plats tyvärr...det är aldrig bra.Vit människa innebär pengar.
Vi hade en sjuk liten kille också som skulle iväg på behandling nu senast och inte ens dit kunde jag åka med då vi använder samma klinik till alla de sjuka Bristol barnen.Ser dom att vi finns så blir det dyrare för Eddie att få hjälp sen.
Galet men alldeles sant.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0