Nu när jag var i Uganda så kom det ett samtal från Sams farbror strax efter vi lämnat Kiwangala. Sams farfar var sjuk och det var illa. Naturligtvis så skickade vi pengar så dom kunde ta han till sjukhuset för att få hjälp.

Sällan visar Sam vad han känner men jag såg på honom att det här kändes väldigt jobbigt.

Under veckan som gick så ryckte han till vid varje samtal som kom från Kiwangala och han andades ut när det varje gång gällde nåt annat. 

Men tidigt i morse så kom samtalet som han fasat för...Farfar var död.

Imorgon begravs han i Kooki jämte en av sina söner,Sams pappa och Sam är på väg dit för att vara med.

Jag önskar så evinnerligt att jag kunnat lindra allt det jag vet att han känner just nu...men istället är jag här och vet inte ens vad jag ska säga till honom.Jag önskar bara att han känner det jag velat säga.