Jag var tidigt ute på Bristol den dagen då vi skulle servera dem kött,ris och läsk.Att göra det känns som ett måste för annars har dom väldigt svårt att förstå att jag ska åka hem...När vi åker många så har vi alltid en stor fest dan innan vi åker och då förstår dom att det är dags för oss att lämna,men när jag är ensam vill jag inte ha en stor fest utan då kör vi det lite enklare men ändå så att dom ska förstå vad som är på gång.

 

Jag stod iallafall utanför köket och barnen hade precis blivit serverade lite frukost och då kom hon gående som ingenting...Bristols alldeles egna superhjälte!Klart att vi är trygga med en sån på skolan!

Söt är hon också...så klockorna stannar!