Ett nytt litet barn föds,ett annat flyger av gungan och bryter benet.Lärare börjar och slutar och börjar igen.Kampen om att skaffa mat till alla som är alldeles för dyr.Tillgodose behov åt alla håll och kanter.

Jag förundras över mamman som inte kommer till sitt barn med det illa brutna benet innan hon vet att det är behandlat och han har fått den hjälp han behöver.Att han vill ha sin mamma nära när han ligger på sjukhuset i galna smärtor är inget hon tar hänsyn till.Bara hon slipper skaffa pengar.

Jag förstår det på ett vis,på ett annat är det helt ofattbart.

 

Det nyfödda barnet är Eddies och Annes.Barn nummer 5 för honom,för henne nummer 4.

En liten Kanoonya Isaac såg dagen ljus för ett par dagar sedan och vi önskar honom allt gott i livet fastän vi vet att hans kamp allredan startat.

 

Det närmar sig treårsdagen sedan Sobya Wendy somnade in,samma dag som mitt första barnbarn Sally föddes.

En mammas värsta dag och en annan mammas bästa.Livet ser ju ut så.

 

En del av mitt hjärta har hårdnat litegrann under alla år i Uganda.Man har fått lära sig att stänga av emellanåt.

I början gick det inte.Man blödde för allt.Nu blöder man också men inte lika ofta och inte för allt och inte för alla.

Men det finns fortfarande en alldeles mjuk del i hjärtat kvar,i den delen bor alla barn och jag vet att dom aldrig kommer att lämna den platsen.

 

 

Anna