Det här utskicket har gått ut till våra familjevänner och månadsgivare,och det är en bra sammanfattning hur de senaste månaderna sett ut på Bristol Academy...

Vilken fantastisk start på sommaren vi har haft, man blir ju lycklig ända in i själen av sol och värme, och vi tror allt att den kommer tillbaka även om vi nu fått några dagar av vanligt sommarväder.

 Lika fantastisk start på vårt bygge av den nya skolbyggnaden fick vi tyvärr inte. Det började så bra när barnen gick på jullov i december och vi kunde riva den gamla trälängan med klassrum för att påbörja bygget. Nu med facit i hand kan vi känna att det var redan där och då som alla bekymmer och problem skulle komma att radas upp och som skulle komma att kanta vår vardag fram tills idag ;)

Ganska snabbt så fick vi problem med att fortsätta bygget då det saknades en del papper, trots att Eddie trodde att han hade koll. Detta innebar extra kostnader och ett stillastående bygge. När arbetet kom igång igen skulle det grävas och gjutas fundament till att hålla upp våning 2. Snabbt så stötte man på grundvatten och detta resulterade i att det fick köpas in mer material och dagarna gick. I början av januari kunde ändå fundament och bottenplatta gjutas och vi kände att vi var på gång så som det var tänkt.

 Dagarna gick och vi kunde se att bygget gick framåt även om det inte gick så fort som vi hade trott. Eddies ord om ett klart bygge och en invigning vid vår resa i mars kunde vi i slutet av januari inse att detta inte skulle kunna uppnås. Besvikelsen över detta hade precis lägt sig när det framkom att den byggherre som tillsats för att vara ansvarig för bygget hade lurat oss rejält bara för att få jobbet. Vi kände att det var något som inte stämde för pengarna rullade på en anings fortare än vi hade planerat och Eddie ställde han mot väggen. Då framkom det att han utlämnat vissa poster bara för att kunna räkna billigare och på så vis få jobbet. Ett bra exempel på detta är att det på ritningen finns med en trappa till andra våningen men i offerten var den kostnaden inte med. Men någon trappa byggdes det inte heller för det behövdes en ramp för att komma upp till den andra våningen, orden som kom från Eddie var att det nu fanns en lag som sa att även de lama måste kunna ta sig upp. I offerten var allt upptaget som material och arbetstid på de olika posterna och våningarna så vi antog att den var med räknad. Vi blev så otroligt arga och ledsna när detta uppdagades för vi insåg också att våra 240 000 kronor som vi hade i vår budget inte skulle komma att räcka.

Eddie sattes under stor press och han arbetade hårt med att hålla koll på arbetare på plats, alla inköp och se till att det inte fuskades med åtgång av materiel. Samtidigt skulle han hålla oss med information och svara på alla våra frågor om vad som händer och svara för alla utgifter för inköp av materiel. I april kunde äntligen takstolarna komma på plats och vi kunde se helheten av detta bygge och när termin 2 startade i slutet på maj så kunde barnen flytta in i sina klassrum på nedervåningen.

Byggnaden har blivit färdigmålad, dörrar och fönster är på plats. En balkong med tillhörande räcke runt som går hela vägen runt byggnaden gör att lärarna nu kan flytta in i de 8 lärarbostäder som finns på övervåningen och de kan ta sig dit upp med denna fantastiska ramp som vi aldrig kommer att glömma! På nedervåningen finns nu 4 fina klassrum där det inte kan regna eller blåsa in i och som gör att barnen får en bättre miljö att studera i. Kvar har vi lite arbete med en mur samt att där inte är indragen någon el ännu.

Under våra 10 år med Bristol har detta utan tvekan varit den tyngsta tiden. Vi har pendlat mellan glädje, frustration och uppgivenhet många gånger om. När orken har tagit slut har vi har i ärlighetens namn frågat oss själva om vi ens skulle fixa detta. 240 000 kronor hade vi med oss när bygget startade och då skulle där finnas marginal för extra kostnader. När vi nu är så pass klara att vi kan börja summera allt så blev prislappen för det som är gjort fram tills idag 353 000kr och då har vi elen kvar…..

Nu har ju året givetvis innehållit mycket mer än bygget även om fokus legat på det. I mars så åkte vi ner till skolan med ett fantastiskt gäng på 15 personer innehållande familj och vänner. För 3 av dem var detta det första besöket på skolan. Det är alltid lika roligt när nya vill följa med och uppleva det fina som sker inom en när man får möta barnen och deras värma. Det blev en resa som tyvärr inte innehöll en invigning men massa av andra upplevelser, skratt och tårar och nyfunna vänner.

Under våren har vi varit på någon enstaka föreläsning, inte så många som det brukar vara, men denna vår har det känns helt ok när vår energi legat i bygget. Vi har haft insamlingar som skett genom människor i vår närhet och som känner att de vill hjälpa oss i vårt arbete för barnen.

 Våra tankar framöver är att vi ska riva den gamla lärarbostaden och bygga en större och bättre lekplats för barnen. Ytan på skolgården är inte stor så vi måste tänka på att utnyttja ytorna på bästa sätt. När lekplatsen är flyttad ska platsen där den finns idag bli plats för en ny brunn och en större yta för att tvätta och hänga upp tvätten samt bättre möjligheter för bad och tvätt av barnen.

Söndagen den 2 september är det dags för vår årliga loppis i Medborgarhuset i Tvååker! Mer information kommer framöver, men kommer det någon dag i sommar som ni tänker röja där hemma så tänk då på oss och att vi med tacksamhet tar emot saker som ni tröttnat på.

För Eddie kan det vara svårt förstå hur många vi har vid vår sida som hjälper oss i vårt arbete men han ber oss ofta att hälsa och säga att han är otroligt tacksam och att ni alla finns i hans hjärta.Orden har skrivits förr men från botten av våra hjärtan så är vi så otroligt tacksamma för all hjälp vi får under året. Vi skulle inte vara där vi är idag om ni inte hade stått vid vår sida och trott på det som vi gör.

 Vill ni nå oss gör ni det på [email protected] eller 0731 545 305

  Nu önskar vi Er alla en riktigt skön sommar

 Kram

 Jennie & Anna

 

 

Jag tänker att livet jag fick är vackert. Förmånen att få ta del av två världar där jag till slut efter en hård kamp med mig själv kan acceptera och njuta av de skillnaderna som ändå finns. 

Bara för att jag älskar enkelheten i Uganda och absolut inte vill leva i lyx när jag kommer dit så betyder inte det att jag inte älskade att bo mitt på Oxford Street senast vi var i London. Eller bara för att jag kan vara så sugen på kött och matooke från GrisFranks smutshak i Kampala så betyder det inte att jag inte njuter till fullo av en Carpaccio och en lammfilé från Johns Place i Varberg.

Att krypa ner i min egen säng med lukter som bara är mina i mitt trygga hem tar inte bort känslan av lycka när jag i skenet av bara ett ljus får tillbringa timmar i ett skjul med en människa som jag tycker massvis om på landsbygden i Uganda, för att senare somna på en skitig madrass och trots avsaknad av allt jag är van vid ändå känna mig tryggast i världen.

Livet är inte bara på ett sätt, det är på många. Min lycka är en annan människa värsta mardröm,men det som gör dem lyckliga kanske jag missar att förstå helt och hållet.Men spelar det egentligen nån roll?Jag blundar och känner mig tacksam över mitt liv. Att jag kan vara en del av flera olika sätt att leva och att jag inser att mitt liv är mitt och att det pågår här och nu.Om det som kommer sen vet vi ingenting, men livet,det är allt vi både ser och inte ser och allt vi förstår men också allt som vi inte alls förstår oss på...