Det här är ett inlägg tillägnat Jennies moster Lisbeth!
Dels för att hon skickat med mig ord som föralltid kommer att finnas kvar, dels också för att hon skickade med mig en tröja som jag skulle lämna till ett av barnen.

För mig blev det en viktig tröja som inte kunde lämnas till vem som helst....jag hade den med mig flera dagar i min väska för att kunna lämna den till ett barn som kändes rätt.

Och rätt som det var så fanns han bara där. Han vek inte från min sida under hela dan då vi var på Gamla Bristol. Han satt i mitt knä eller höll min hand så fort han kom åt. Vi satt i möte med Eddie och jag tog med mig den här lille killen in i rummet fastän inga barn fick vara där....
Han höll mina händer som det mest naturliga i hela världen och vi kunde ge varandra fantastiska minnen trots att vi inte kan prata med varandra....

Så Lisbeth.....Tack för dina ord om att alla hjärtan har samma färg, här är killen som stolt bär din tröja i Uganda!

                                            Kram Anna