När nån förstår så blir man lycklig!

Idag fick jag ett meddelande från en Maja som jag och Jennie jobbade med för en massa år sedan...Hon pluggar nu och samlar pant som hon sen skänker för att bidra till bra saker.Nu ville hon skänka det till oss och igen så ser man att det lilla gör skillnad också. Det handlar inte om att skänka tusentals kronor utan det handlar om att man förstår att varje liten krona påverkar hur mycket som helst. För barnen gör det skillnad i livet och för mig och Jennie gör det skillnad i hjärtat....Tack fina Maja för din Tanke♥
 
 
 
Anna

Det är dagens sanning

Nu närmar vi oss snart 10 år sedan vi för första gången reste till Uganda och hade någon sagt till oss då att detta skulle bli en så stor del av våra liv så hade vi antagligen skrattat åt det. Det skrattet hade vi fått sätta i halsen många gånger isåfall för nu är det dagens sanning.
 
Eddies dröm om en ny, egen skola är sedan länge klar och så mycket människor är inblandade i det arbetet.
Vi önskar ibland att han förstod på riktigt hur mycket människor det handlar om men hur tacksam han än är och hur mycket han än säger sig förstå så kan han inte det.Det är ju nästan svårt för oss att förstå och vi lever mitt i det varje dag....
 
 
 
Anna
 

Ni är bäst!

Linnéas Utmaning om att swisha valfri summa till Bristols barn har hitintills inbringat ytterligare 3000 kr som vi kan använda till bygget av barnens nya klassrum! Hur bra som helst och så enkelt när så många hjälper till på samma gång.
Vi fortsätter såklart utmaningen ett par dagar till så än är det inte försent.
 
Ni är fan bäst! Tack!♥
 
 
Vill ni vara med? Swisha på......123 268 38 94 :)
 
Anna
 

Ojsan!

Eddie har en hel del bra och väldigt starka sidor.Men precis som vi alla så har han också sidor som är mindre bra eller saker han är mindre bra på...en utav dem är att fotografera.Herregud vad dålig han är på det....
Han vill ju klart visa vad han köpt inför terminstarten vilket han också måste göra men bilderna är under all kritik,men ändå....
 
tavelkritor...
skrivböcker...
Tvättvålar...
toapapper...
Tandborstar
Och socker...Här räds dom inte socker alls kan man säga.Det har prio 1 att köpa in....
Sen är Mary goes round lagad! Mycket bra... nu kan ungarna karusella igen!
och rutschkana....Det ser onekligen lite slitet ut..vi måste nog snart göra nåt åt den där lekplatsen.
Blött är där också,det har nog regnat en del ser det ut som.
 
Men så det bästa av allt...dom där vi sliter för.Dem som vi gör allt för...våra små ungar,Bristols barn ♥
 
Än gapar det tomt i bänkarna. Nästa vecka är det nog lite tätare skulle jag tro.
 
 
Anna

En utmaning till er!


Min dotter Linnéa kommer med en utmaning till er! Häng gärna på och gör skillnad.
Ingen summa är för liten eller för stor.
 Det är bara att swisha det du kan undvara.
Tack Linnéa och Tack ni som vill hjälpa till!
Utan er är vi inget.
 
 
Anna

Den kunskapen

Ibland är det som att vi blivit synonyma med Afrika.Att vi liksom är bara den delen.Det är vi inte.Det är en stor del kan jag vackert erkänna men det finns många andra bitar också. Från att ha fajtats till att folk ska lyssna och förstå vad det är som händer i den delen av världen så lyssnar och frågar dom allra flesta självmant nu.
Varje dag svarar jag, och säkert Jennie också på något som har med vårt jobb att göra, och det är såklart väldigt roligt.
På köpet har jag av någon anledning blivit en tämligen osocial människa till mitt stora förtret och jag är inte särskilt lik den jag en gång var.
Jag saknar ibland den tiden innan jag visste att världen inte är som vår för alla, samtidigt som jag aldrig,aldrig skulle vilja vara utan den kunskapen jag har fått de senaste åren.
Den kunskapen som inte bara jag och Jennie fått utan som vi också kunnat dela med oss av till våra släktingar,människor i vår närhet men främst till våra egna barn...Kunskap som vi fått av människor som inte äger nåt och saknar så mycket.
Hur vackert är inte det?
 
 
 
Anna

Nu ska dom vara där...

Nu ska barnen ha börjat komma tillbaka på Bristol efter lovet.Delade känslor inför det har man för vi vet hur många av dem gråter otöstligt de första dagarna av längtan hem.Jag har sett det och jag har suttit med de barnen och jag gick själv lika sönder för att jag inte kunde ge dem de dom ville ha. Allt det där lägger sig efter några dagar men det hjälper inte när man har dem i famnen och tårarna inte kan sluta rinna.
Att vara 5 år och få tröst av en som är 8 är kanske inte riktigt det man behöver egentligen...
 
 
Anna

Vi vill se resultat!

Oh my Godness....! Vet ni hur det är att vara vita kvinnor i ett samarbete med en Afrikansk man ibland....?
Typ det svåraste man kan utsätta sig för tror jag! Hahha!
 
Det är täta diskussioner nu hur vi ska reda ut bygget.
Hur det ska göras och vilka saker som ingår i ett bygge egentligen.Vi är inte sugna på överraskningar,Eddie tänker Ugandiskt och då kan det lika gärna stå klart om 2-3 år....vi kräks bara på tanken av det upplägget!
Vi vill göra klart.Vi vill se ett resultat i början på nästa år och inte ett halvklart bygge där de första delarna är slitna innan de sista är klara.Vi ger oss inte på det.
 
Mitt i allt detta så lär vi oss så vansinnigt mycket! Bara att dra en byggdiskussion på engelska är en utmaning och det med en man som faktiskt är tämligen okunnig själv inom byggbiten.
Tur iallafall att vi inte är rädda för att prata och när det kommer till att vara jämlika så tummar vi inte på det.
Kvinnor,män,vita eller svarta är helt oväsenligt. Kanke inte i Uganda,men för oss.
 
 
 
Anna
 
 
 

Vi klarade det,men ändå inte

Vi kan nu väldigt stolta meddela att vi nått vårt mål med insamlade 200.000 kr!

 

Loppisen blev det sista för att nå dit.Innan dess har vi haft en alldeles makalös hjälp från alla håll och kanter och det känns såklart hur bra som helst! TusenTack alla ni som varit med och bidragit <3

 

Mindre roligt men dock inte så värst oväntat från vårt håll är att vi efter ett möte med Eddie häromdagen insett att de där 200.000 inte alls kommer att räcka…Höjda priser pga av flyktingtillströmningen till Uganda, samt vårt sätt att räkna vs Ugandan Style gör att vi kommer att behöva fortsätta samla in ytterligare pengar för att reda ut allt så istället nu för att dra oss tillbaka litegrann från insamling som tanken var så måste vi istället öka takten och försöka få in ytterligare

30 kanske tillochmed 40.000....

Vi ber om ursäkt för det men vi råder inte på allt tyvärr hur mycket vi än önskat att vi gjort det.

 

Men som sagt….200.000 hitintills,det är inte klokt.

Ni är magiska ♥

Vårt evinnerligaste Tack!

 

Anna och Jennie

 
 
 
 
 

Det bästa

Det här...det finns inte mycket i världen som slår det.Barnen,ungdomarna,musiken. Första mötet med barnen.Värmen som slår emot en och vetskapen om att vi har tid att ge dem.
Tanken på att vi har så mycket kärlek att både ge och få och att ingenting spelar nån roll så länge vi får vara tillsammans.Små händer i massor,i våra händer,armar,hängandes i byxlinningen.
Känslan av att vara på plats och göra skillnad på riktigt,det finns inget bättre. 
 
 
 
Anna

Det drar ihop sig

 
Nu är det bara dagar kvar innan det är dags för den tredje och årets sista termin för barnen på Bristol.
Så sakteliga ska de börja komma tillbaka och slutföra året men vi vet av erfarenhet att en del kommer att saknas.
För dem som ska avsluta P.7 är det ett vansinning galet år och en ännu värre sista termin.De vanliga proven avlöser varandra och det är nationella prov som ska genomföras.Misslyckas man så är det ännu ett år i Primary school och det är det sista man vill.Vi hoppas och tror på våra ungar så klart...om inte vi gör det,vem gör det då?
 
Anna

Tack för hjälpen!

När vi är ute bland folk så behöver vi såklart kunna lämna lite material om vårt arbete så människor kan läsa om det vi gör i efterhand.Såna där saker är kostsamt och när man som vi har att välja på att trycka upp broshyrer eller se till att barnen får mat nere i Uganda då har vi valt bort att trycka upp material.
 
Men så hade vi då turen att Rotary fick upp ögonen för oss och vårt arbete och för ett par år sedan gjorde dom en broschyr åt oss att använda.Nu var dom slut och det var dags för nya och också en uppdatering av dem då saker händer hela tiden.
 
Då liksom nu var det hela ett samarbete mellan Anette Wenklo på Dixie Kommunikation,
Mäcé Reklambyrå AB samt Rotary Varberg.
Vi är naturligtvis så otroligt tacksamma för den här hjälpen för syns vi,så finns vi inte.
 
 
Så stolta och så glada över vårt fina material!
 
Anna och Jennie
 
 
 
 
 

Det är svåra beslut ibland

Ibland väljer vi att inte göra saker på Bristol.När vi vet att vi inte kan ta konsekvenserna utav det vi kan tänkas få veta då väljer vi aktivt bort det. Det låter väl kanske som att vi stoppar huvudet i sanden och det gör vi väl på sätt och vis också men vi är bara människor vi med.
Vi har till exempel valt att inte hälsoundersöka alla barnen.Konstigt kan tyckas men vad gör vi om 30 av dem har HIV? Vi har inte den ekonomiska möjligheten att livsmedicinera 30 barn.Och hur ska vi kunna leva med det beslutet om vi vet om det?  
 
Det är inte lätta beslut att bolla med alltid så ibland är det skönt att inte veta allt...
 
 
 
 
Anna

Dagen efter

Det är svårt att beskriva hur tacksam man känner sig dagen efter en sån jättepress vi varit under de senaste dagarna med vår loppis.Vi lägger så mycket tid på den och dom fantastiska människorna som hjälper oss med den gör nåt ännu större och lägger massvis med timmar för att vi ens ska kunna genomföra den.
Stundtals kaos i förberedelserna och en tyst önskan om att slitet ska löna sig i sista änden.
 
Förstå känslan när det startade med ett milt sagt svalt intresse klockan 11 igår....Paniken vi känner när vi inser att vi är så långt ifrån vad vi behöver.När 1 timme går och 1 till och antalet människor känns som obefintligt.
En dialog inuti där man försöker övertala sig själv att vara nöjd oavsett men man förlorar det samtalet med råge.
 
Så händer nåt och helt plösligt känns det annorlunda.Inte på något sätt känns det som succé men det känns iallafall inte katastrof och det får vara bra nog.Stämningen på oss alla höjs ett snäpp för vi strävar alla mot samma sak.
 
När vi sen sätter oss ner och räknar pengarna efter vi stängt så är det ingen som tror på att vi ska slå förra årets summa,men vi gör det! Det är den galnaste helgen på hela året och när man är mitt upp i det så tänker man ALDRIG MER! Men så lägger sig tröttheten och kvar bli bara den oerhörda glädjen över att vi får dela jobbet här hemma med våra familjer och vänner.Det finns inget som är bättre än känslan av gemenskap och ett gemensamt mål. Vi klarade det och det känns så galet bra!
 
 
Anna

Det är över!

Har inte mycket att säga....Bristol Academys Loppis 2017 är över och vi slår rekord igen med ofattbara 
 
47.503 kronor!
 
Återkommer imorgon med detaljer!
 
Tack så länge alla ♥
 
 
 
Jennie och Anna

Loppis 2017!

Herregud.....Hur mycket saker finns det egentligen? Det finns iallfall så mycket så vi lyckats fylla hela Medborgarhuset inför morgondagens loppis! En fantastiskt gäng människor har jobbat på hela dagen för att iordningställa allt och det råder nu ett organiserat kaos därborta.Oron över att inte få in nog med saker var obefogad och nu kvarstår bara oron av att ingen ska hitta dit och handla grejerna imorgon...
Men vi hoppas och tror att det kommer att göra det! 
 
 
Så... känn er varmt välkomna till Bristol Academys stora Loppis imorgon kl 11-16! Ni kommer inte att ångra er! Vill man inte handla saker finns det fika och hembakt att köpa eller lotter. 
 
 
Anna och Jennie

Dag 2!

Det är med en stor portion ödmjukhet vi avslutar den här fredagen.Vi har varit i Medborgarhuset hela dagen och det har kommit in grejer precis hela dagen.Alla med ett leende och positiva ord tillövers för det arbete vi gör och det stärker oss så himla mycket.
Idag har vi varit en tämligen liten skara människor på plats eftersom det idag är vanlig arbetsdag men imorgon kommer det ännu lite fler och hjälper oss att packa upp,gudarna ska veta att det är en hel del....
 
 
Anna

Vi är igång!

Fjärde upplagan av Bristol Academys loppis är nu igång! Idag öppnade vi för att ta emot saker och man kan säga att det var lyckade första timmar! Saker har redan börjat trilla in och med en bubblande känsla i magen vi kommer fram till att det här är så vansinnigt roliga dagar! Svinmycket jobb men så himmelens kul! :)
 
Imorgon är vi där hela dagen för att ta emot saker mellan klockan 10-19!
Vi hoppas såklart på ännu mer prylar då!
 
 
Den här skitungen åkte skatebord! Full fart,då mår hon vår lilla Sally!
 
Anna

Skillnaden mellan vit och svart...

Som om han alltid funnits känns det. Det har han inte. Inte i världen och inte alltid hos mig.
Men likväl så minns jag inget annat. Vår färg är ofta en börda för oss i Uganda.
Min färg är också en börda för honom i hans land varje dag. För honom liksom de andra vi har lite närmre hjärtat.
Hade vi vetat det vi vet idag hade vi antagligen hållt oss helt neutrala gentemot alla men hur lätt är det att veta hur dom tänker?
 
Färgen är en uppenbar skillnad på oss,det ser vi ju såklart.Men varför kan den inte sluta där?
Varför skulle jag som vit stå för så mycket utan att dom egentligen vet vem jag är? Eller vilka vi är.
Varför kan vi inte bara få vara dem vi är? Hur mycket jag än försöker förstå det så kan jag inte.
 
Kommer jag nånstans och blir serverad mat så ligger där alltid en gaffel,men bara på min tallrik,ingen annans.
Numera lägger jag undan den och äter tillsammans med dem på samma vis som dom gör.
Oavsett vilket jag gör så höjs jag. Äter jag med gaffel är jag bättre än dem,äter jag med händerna är jag unik som klarar av det. Det går liksom inte att bara vara Anna.
 
När jag ser dem för vilka dom är på insidan så ses jag bara som vit.
Vi är vita och vi är rika och det finns inga begränsningar för vad vi kan göra tror dom.
Tänk om dom med en enda sekund förstod att också vi sliter...livet kom inte på silverfat bara för att man föddes vit,även om vi i de allra flesta fall har det bättre än dem ändå....
 
 
Anna

För er <3

Jävlar i havet....smsen duggar tätt mellan Jennie och mig nu.Små saker som ska fixas,saker som ska hämtas,människor som ska ringas och frågas osv osv. Med all säkerhet kommer vi stå där på lördagkväll och ändå ha glömt hur mycket somhelst!
 
Hon säger att det ska regna på söndag....undra om det är bra eller dåligt för en loppis? Vi hoppas på bra såklart.
Iallafall vill väl ingen ut i skogen för att plocka en massa svamp då... Så vi tänker att det är bra :)
 
Färgen i skrivaren är slut när jag ska skriva ut lite grejer och det ger mig ett litet psykbryt.
Jag ordnar nya patroner på fredag säger en älskad mamma då och jag kan andas igen.
Min telefon strular och jag kommer inte åt det jag vill.Förbannar mig själv för att det stressar mig så vansinnigt,det är bara en telefon och det är inga världskrig jag behöver lösa,men ändå så störs jag av det.
 
Sätter mig ner,skriver lite och tänker att på söndag kväll,då kan vi andas igen.
 
 
 
Anna

RSS 2.0