Våran lilleman är på benen!

4 dagar.... Sen kommer dom efterlängtade korten på att våran lille malaria kille är på benen igen!

Fortfarande väldigt svag men det går framåt. Så skönt....! Jag ser att det är han igen och det betyder allt.

 

 

Det är svårt att förklara och kanske ännu svårare att förstå att man faktiskt fäster sig vid en del av människorna där nere otroligt starkt. På pappret tillhör vi inte varandra men i hjärtat gör vi det. En del av dem kunde lika gärna ha varit mina egna,så stark är känslan....

 

 

Människor reser till alla världens hörn och kommer hem efter att ha funnit sitt paradis.Dom längtar tillbaka och gör allt för att få komma dit igen. Jag fann mitt paradis i otippade Uganda och jag längtar tillbaka varje dag.

Inte främst efter landet,utan efter människorna som finns där.

 

Aldrig tidigare har jag varit så fullt övertygad om att jag har funnit min plats i livet. Den som mamma till 3 av världens bästa barn och som Anna till 400 andra...

 

 

                                                                                 Anna

 

Härlig bild! :D

Vilken underbar bild!

Jag vill hjälpa till på detta vis någon gång i livet. Det är en av alla saker jag vill bidra med. Så underbart arbete ni gör!

Vilken härlig känsla, ja det är många härliga känslor i detta inlägget ;) Men en sak är säker, du har hamnat helt rätt och tänk vad lyckliga de är på Bristol att du och Jennie finns <3
Kramen

Åh så skönt, vilken lättnad!
Jättehärlig bild, klart du fäst dig vid dem, inte konstigt alls. :)
Kram

Så skönt när det vänder. Förstår att det är lätt att fastna sådär, skulle själv ha väldigt svårt att åka hem igen efter att ha träffat så många nya fina människor i utsatta områden. Har sagt det förr men ni gör ett fantastiskt jobb <3