Jag ska nu vara någons förlängda armar och någons förlängda ben.Jag ska lära mig att förstå vad någon vill utan ord.

Jag inser att ord ibland inte betyder någonting och att det går att iallafall om man bara vill,och jag vill verkligen. Jag ska vara en av dem som för hans talan när inte han själv kan och då vill det till att jag förstått det han vill rätt.

Precis tvärtemot det som jag tänkte att jag skulle jobba med är nu mitt jobb ändå och det känns oerhört meningsfullt.

Jag kan ingenting ännu,men jag känner.

 

 

Det är inte samma sak som vårt jobb i Uganda men på nåt vis så påminner det om det ändå. Utsatta människor som behöver lite extra stöd i ryggen.Dom behöver,men dom ger ännu mer tillbaka.Ibland förstår man inte vad dom vill,men man känner att dom behöver vara nära.

Man måste inte alltid prata med varandra för att förstå,hjärtat förstår iallafall.