Så var det dags igen <3

Tanken var inte att det skulle ske riktigt ännu men olika omständigheter gjorde att det blir så iallafall.

Om allt håller sig lugnt i Uganda med det stundande presidentvalet så kommer jag att landa i Uganda den 28 februari igen.

Vi hade en tanke att resa ner ensamma jag och Jennie men tidsmässigt fick vi inte ihop det eftersom Jennie har en annan resa inplanerad och jag kan inte var ledig från mitt jobb när det passar bättre för henne att åka,så vi får skjuta just det på framtiden lite så får jag åka själv.

Är det oroligt i Uganda just då så kommer jag att stanna hemma.

 

 

Jag är glad såklart,ända långt inne. Jag vill ju vara där.

Samtidigt som jag brottas med de där känslorna som jag alltid gör att inte vara tillräcklig för mina egna och som en del människor också med all säkerhet tycker att jag inte är.Men jag får lägga det åt sidan.Det känns som att jag inte har valet längre att inte åka,jag måste för hela jag dras dit.

Oron för att resa ensam finns inte längre.Jag vet vart jag ska och jag vet vad jag vill och jag har gjort den här resan  så många gånger nu.

För mig känns det inte längre som att jag reser bort utan det känns litegrann som att jag reser hem.

 

 

 

 

                                                                                           Anna

 

 

 

 

 

 

Har det hänt något speciellt? Kram CH

Anna, även om du skulle vara i Uganda 10 veckor om året så är du ju hemma hos dina små barn 42 veckor. Tänk inte så och lova mig att inte låta andra tänka åt dig. Det är du för smart för.
Kram