Varje gång vi kommer till kiwangala så åker vi och hälsar på en gammal tant som är en släkting till Sam.

Hon blir så himmelens glad varje gång vi kommer och vill helst aldrig att vi ska åka. Vi brukar ta med lite socker,tvätttvålar och bröd till henne och hon blir så lycklig för det lilla.

Det bästa hon vet är dock nåt helt annat,nämligen mina fötter... Hon kallar dem babyfeets och den här gången så ville hon absolut att vi skulle fota våra fötter tillsammans och så fick det bli då såklart!

Lite äldre och lite mer arbetade händer och fötter än vad jag har...