En utav av dagarna som vi var i Uganda så ville Eddie visa oss det stället där han hämtade sin "kraft" till att orka allt han måste orka. Ett slags healingställe kan man säga! Åh herregud,jag kan knappt skriva om det utan att skratta ihjäl mig,det var nog det konstigaste vi varit med om!

För det första så kändes det som att vi åkte bil i all evinnerlighet! Det kändes som att vi aldrig skulle komma fram! Vägarna dit var helt rasade och det var diken som 1-2 meter djupa på var sida om vägen vi körde på....Vi, (jag och Jennie) trodde nog faktiskt att vi skulle dö där och då! Det botade iockförsig Jennies flygrädsla den där resan eftersom hon lovade att om hon överlevde den här bilfärden så skulle hon inte vara rädd för att flyga mer.....och överlevde gjorde vi ju såklart! Hursomhelst.....

Fram kom vi efter mycket om och men och väl där blev vi införda bakom ett högt plank med en grind och innanför det här planket så var det som en innergård kan man säga där det låg några hyddor, där gick lösa getter och hönor tror jag, och framför allt så var där en gigantisk kvinna klädd i grönt! Blev ju skraj bara av att titta på henne....

Vi blev tillsagda att ställa oss på ett led och så fick vi gå fram en och en.....då tog dom stora bananblad med vatten på och började daska på våra händer, på ansiktet och ner över magen, vi fick vända på oss så gjorde dom likadant på ryggen..... Ni som känner mig och Jennie kan ju redan nu ana att nu var det jobbigt att inte fullständigt slänga sig ner på marken och skratta sig halvt fördärvad!Vi tog dock fram den mogna sidan av oss och höll oss för skratt då vi insåg att det nog inte var läge att fråga -vad fan dom höll på med?

Efter det här banandasket blev vi införda i en liten hydda som luktade så illa....där yrde småflugor och stanken fick en att kväljas och där hängde päls från döda katter...men in skulle vi och in gick vi! Victoria först,sen Hampus, efter det kom jag och vi hade hunnit sätta oss innan Jennie kom in och väste lite fint att

-Hela golvet är fullt av getskit,du har väl inte satt dig idet??

Getskiten som inte alls var någon getskit utan kaffebönor....

Än en gång trodde jag att jag skulle skratta ihjäl mig!

Men i ena hörnet av den här hyddan satt en man lika stor som den gröna kvinnan och tittade på oss! Blev skitskraj igen ju! Inte läge att skratta alltså.....

Sen fick vi vara med om något som jag tror inte jättemånga i vår by varit med om.....en ceremoni som kan ta flera timmar,men som vi sagt ifrån att vi inte kunde vara med på då vi hade ett barn med oss (tack Hampus!), men vi var med på öppningsritualen och stängningsritualen av ceremonin, och jag lovar att det var mer än nog!

En korg skickades runt och vi blev visade vad vi skulle göra....Eddie började, han tog upp 2 kaffebönor och kastade dem framåt,2 nya bönor och kastade dem bakåt,2 till,kastade dem åt sidan och sedan ytterligare 2 som han stoppade i munnen...Och sen skulle vi alla göra samma sak,Agneta började! Hon startade med att fullständigt nita dom 2 första bönorna framåt och prickade Eddie rätt i huvudet! Då gick det inte att hålla sig....ett litet fnissande kom ur oss, men den vita mannen tittade skarpt på oss och vi tystnade innan vi ens kommit igång,tack och lov för det!

Vi gick varvet runt så var öppningsritualen klar! Skönt tänkte vi,äntligen klart! Men det var ju en stängningritual också....samma runda en gång till,likadant, 2framåt, 2 bakåt,2 åt sidan och 2 i munnen....Agneta tog det lite lugnare denna gången dock :) Sen fick vi tacka för oss!

Väl ute därifrån kändes det väldigt konstigt och man undrade vad man hade varit med om och jag minns hur vi sa till varandra att det här blir nåt att berätta för våra barnbarn om vi får några, men nu fick ni höra det före!

All respekt till Eddie och till hans folk som tror på det här,men för oss som infödda Tvååkerbor så var det en väldigt, väldigt udda upplevelse.....


                                Anna