Det är så här när vi är i Uganda att i stort sett ALLA barnen vill vara i vår närhet.

Alla vågar inte men dom tittar och gör små trevare att komma nära. Ibland är dom så diskreta så man knappt inte lägger märke till dem.

Man försöker att se alla men jag vet att vi inte klarar det.

Det blir lätta att dom minsta barnen åker upp i famnen på en medans man gör något annat med nåt annat barn  eller man tar ett barn i knät medans man pratar med nån av de äldre.Barnen väger ju väldigt lite så det är inte så tungt att bära dem heller.

Dom där mellanstora barnen vet inte riktigt vad dom ska göra....

Jag hade en sån tjej som så gärna ville komma nära...hon visste att hon egentligen var för "stor" att sitta i knät, men till slut struntade hon i det och kröp upp iallafall :)

Snabbt fick hon höra från dom andra barnen att hon var "Baby Harimah".

Hon log mot dem, kröp lite närmare och satt lugnt kvar.

Hon hade ju vågat det som så många andra av dem önskat att dom gjort. 1-0 till Harimah alltså :)

Harimah banade också väg för några andra att komma nära....

                                                                            Anna