En högst personlig måndagsfundering...

Det här med att blogga är ju rätt läskigt egentligen....

Man släpper mycket av sina tankar, man delar med sig av sitt liv och man lägger mängder av sin tid.... ändå har man inte en aning om vilka som är inne och läser.

För dom allra flesta lämnar ju inte ett tecken ifrån sig att ha varit där.

När jag står i våran lilla korvkiosk så kan jag ha kunder som med all säkerhet har läst det jag skrivit, men jag vet det inte och dom säger det inte.

Jag har inte tänkt på det så mycket förut, men idag gör jag det....och det känns lite,lite läskigt. 

Återkommer säkert senare med nåt som rör Bristol....Ha en bra dag!

                                                                         Anna

Att jag har förändrats sedan Bristol blev en del av livet har jag sagt förut.

Det har förändrats på mestadels bra sätt tycker jag nog. Men.... det finns nackdelar också.

Tex som att jag inte tycker att det är superviktigt att ha kliniskt rent hemma....jag vill gärna ha hyfsat undanplockat, men dammning,dammsugning och diverse annat tråkgöra skjuts gärna åt sidan.....

Men min svägerska kallar dammet för änglatofflor och då låter det ju helt plötsligt ok att ha dem....

Sen har vi Anna, stjärnan av planering, som helt plötsligt ligger både 1,2 och 3 steg efter med allt!

Jag som alltid haft full kontroll, glömmer saker konstant och skjuter saker på framtiden fastän jag lika gärna kan göra dem direkt!

Jag som alltid packat och planerat in i minsta detalj inför resor, helst 2 veckor innan avfärd har nu insett att jag kanske borde kolla igenom mina och Elias saker som vi behöver ha med oss på denna resan....

Ett U-land kräver inga gala kläder men det är ju ändå bra om de kläderna man packar ner passar....

Så det finns nackdelar..även om de inte överväger.

Men jag borde verkligen gå nu och inte sitta kvar vid datorn...Men det är ju så skönt att bara få vara....

Planera kan jag göra imorgon! Visst?

                                                                    Anna

Kanske är det inte helt rätt att aldrig skriva om sig själv i en blogg...

Mina tankar och känslor får ni ju dagligen men det finns en helt annorlunda sida av mig också.

En sida som jag tror är mer Anna för de flesta, än den jag visar här. Många har blivit förvånade över att jag faktiskt sysslar med det hjälparbete över huvudtaget, dom har liksom inte den bilden av mig.

Jag känner mig dock mer hemma nu i det jag sysslar med än vad jag känt mig någongång förut.

I mitt vanliga liv så är jag en ganska glad skit. Jag har jobbat i korvkiosken i snart 15 (!) år....jag som bara skulle vara där nåt år eller så...Jag trivs där även om jag kan erkänna att det inte var mitt mål i livet att jobba med att sälja korv...

Jag jobbar ofta tillsammans med Jennie som också jobbat där skitlänge... och vi har vansinningt roligt!

Jennie skulle kunna jobba som psykolog också, för när hon står i luckan så är det som att alla öppnar sig för henne som en bok... och hon lyssnar....och kommer med ett klokt svar som om hon vore superdupersmart!

Sen valde hon mig ( eller om jag tvingade henne....) till sin bästa vän, och i samma stund försvann hennes trygghet tror jag.... alltså inte trygghet i livet, den får hennes man stå för men  tryggheten i att veta vad som skall ske.... För jag är precis, direkt hopplös! Saker kan komma ur munnen på mig utan att jag ens vet det själv.... (dock inte elaka).

Jag hör vad jag har sagt först efteråt, och så kommer den ett flin från Jennie eller så tittar hon lite konstigt på mig, och jag inser att,

-Ooopps, jag är inte smartast i världen.....

Men jag är iallafall jag, och det får vara så....

Jag har en skärpt sida också med ganska mycket allvar i sig men jag tycker att livet blir lite roligare om man kan bjuda på sig sjäv och inte ta sig själv på så blodigt allvar.

So what , om jag gör bort mig lite? Så länge jag inte skadar någon annan.

Och faktiskt har vi ganska ofta glada kunder som lämnar vårt gatukök efter en stund där....och även om Jennie på ytan ser enbart lugn och sansad ut så stämmer det inte helt, hon kan hon med!

För övrigt så

• Älskar jag vita tulpaner! ( i sann blogganda)
• Har jag nästan uteslutande svarta kläder.
• Var jag bara 20 år då jag fick mitt första barn, vid 24 hade jag 3.
• Heter min man Jimmy, och barnen Linnéa,Hampus och Elias
• Så tycker jag att det är lättare att vara storbarnsmamma än småbarnsmamma.
• Så har jag en storebror med Downs syndrom.
• Heter min mamma Christina och hon är nog världens bästa mamma.
• Kan jag längta efter Jennie om jag inte träffat henne på ett par dagar.
• Önskar jag att jag kunnat sticka........faktiskt.
• Drömde jag om att bli förskolelärare... det gick sådär.
• Är jag hörselskadad.

Se där,då kom jag att skriva lite om mig själv ändå! Intressanta och viktiga saker.... :)

Jag som aldrig skulle blogga har kommit till att det blivit en del av mina dagliga rutiner och jag saknar det om jag inte gör det....Det ger energi! Ungefär som att dricka kaffe.

                                               Önskar er alla en bra dag!

                                                                 ♥

                                                              Anna