2010 då vi var i Uganda så hade vi mycket tid tillsammans med barnen på Bristol.

Det var ju den första resan vi hade det eftersom resan 2008 så annorlunda ut. Man var såklart helt överväldigad av allt man såg och fick vara med om och man tänkte inte vad som skulle kunna hända om man gjorde si eller så, man bara körde. Det har man lärt sig nu att man måste tänka efter före man introducerar exempelvis nåt nytt "roligt" trick eller nån "kul" idé.

• Jag kommer tex aldrig mer att låta 40 barn ruffsa mig i håret igen....en stor dreadlock på 28 sekunder kan jag klara mig utan...men barnen hade kul :)

• "Tjuta" med ballonger kommer jag heller aldrig att visa dem igen....dom mindes det alltför väl nu på vår resa 2012 sen vi råkat visa dem det 2010....

• Jag kommer nog heller aldrig mer visa ett barn hur man flirtar...2010 hade vi en kille surrandes runt omkring oss hela tiden. Vart man än tittade så var han där! Jag blinkade med ena ögat till han ett par gånger och flirtade med han, och det där tyckte han var så kul! Han flirtade tillbaka och det var ju så himlans gulligt! Iallafall den första dagen....jag tror han höll på i 3 dagar! Vart man än var så var han där och blinkade....Herregud!

Då det är en omöjlighet för oss att lära oss namnen på alla ca 400 barn som befinner sig på Bristol så blir det att man ger en del namn som man förknippar med dem, tex Suudi som har blivit "gröna jackan killen"

Vi har "Äppelpojken" och den här pojken blev "flirtarn".  

Jag kan säga att jag saknade inte just den biten då vi åkte hem.... :) Däremot så blev jag väldigt glad då han var där på skolan nu när vi kom tillbaka! Tack och lov så hade han glömt av sitt trick, men han var sig lik och det är alltid lika skönt att återse ett ansikte som man trots allt inte glömt...

"Flirtarn" i grön tröja, han ser ju faktiskt ut som en riktig casanova, så det namnet passar nog honom bra!

                                                                           Anna