Det glada väger över

Jag drömmer mig ofta tillbaka till våra resor. Dom ligger aldrig lång borta...Och saken är den, att hur mycket elände vi än har sett så är det ändå det glada som väger över!

 

 

Herregud vad vi har skrattat....!

Jag och Jennie är bästa vänner här i vårt vanliga liv också, och dom som känner oss vet att vi aldrig någonsin har långt till skratt. Det är liksom inte detsamma om jag gör något och inte Jennie är med, det finns inte så många andra som ser det roliga i samma saker som jag gör.

Vår humor är förvisso rätt dålig så jag klandrar ingen...:)

 

Men iallafall är det så att det underlättar att få vara glad.Även i stunder som är jobbiga. Alltid kanske man inte orkar men förr eller senare så måste man bli det, man kvävs annars!

 

 

Mina tankar från våra resor innefattar alltså allt ifrån dom mörkaste synerna till några av mina gladaste minnen i livet! Det är mycket som ska rymmas inom en...

 

 

Minnen i form av råttor som kraffsade på vår dörr från resan 2008, hur Jennie stoppade om mig i vår dubbelsäng och lovade att jag kunde vara lugn.....Hon gjorde det i sömnen...:),

Hur vi beställde kyckling till 7 hungriga barn på vårt hotell och vi ser dem komma 1 timme efter vi beställt med ett gäng i näven bara pecis nynackade...

det blev ett par timmars väntan till på mat kan jag säga...

 

Jag minns alla lyckliga stunder vi fått ha tillsammans med barnen på skolan, alla rasade magar, skitiga fötter, stoltheten jag kände över Victoria då hon höll tal inför alla på invigningen,

saknaden efter Jennie på densamma då hon inte var med oss.

 

Jag minns stunden tillsammans med min son Hampus och Sam på golvet på vårt hotellrum spelandes ett spel,samtalet med Sam´s mamma på telefon på en knacklig ugandisk telefonlinje,

våra rungande skratt efter en stund av tårar av något som man sett och inte klarat av att hantera just då,

alla våra sena samtal om vad som ska ske härnäst och hur vi kan göra mest nytta med de små medlen som vi har...

 

Jag minns hur trött jag har varit men jag minns också hur lycklig jag varit...och hur lycklig jag är.

 

                                                                   Anna

 

 

 

 


Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0