Här är jag :)
En sak slog mig nu på morgonen....vi har aldrig riktigt berättat om vilka vi är som skriver här. Vi har visat kort på oss, men det säger ju inte helt och hållet vilka vi är... Tänkte faktiskt att vi ska göra det, för att ni ska få en bild om vilka ni läser om.... Jag kommer att skriva om mig och dom andra om sig, så då börjar jag helt enkelt.... :)
Det är alltså jag som är Anna.
Anna Christina Handin, men född som en Westerberg :)
Jag är 37 år.
Jag har min mamma Christina kvar och jag är lillasyster till 2 bröder, Joakim och Mikael.
Jag bor i Tvååker som är en liten by på västkusten, nära Varberg.
Jag bor här, jag har alltid bott här, och jag kommer mest troligt att stanna här också för jag tycker det är ett bra ställe att bo på.
Jag startade familj ganska tidigt i livet. Jag är gift med Jimmy sedan -99 och vi har varit ett par sedan typ....
91 eller kanske 92 ....? Ehhh...( Hoppas inte Jimmy läser...)
Vi har 3 barn tillsammans, Linnéa som är 17, Hampus som är 15 och Elias som är 13 år.
3 ganska glada skitar som såklart är min stolthet!
Vi bor i ett ganska nybyggt hus utanför samhället där vi trivs fantastiskt bra. Vi har också en hund som heter Svea.
Jag jobbar i byns gatukök där jag säljer korv.....och lite annat också :). Där har jag jobbat i 14 år och tycker att det är bra. Jag träffar mycket folk och det är också lätt att kombinera det arbetet med det andra i livet samt vårt arbete med barnen i Uganda.
Att jag skulle hamna här i livet som jag är nu, det trodde jag aldrig. Sånt här har liksom aldrig tidigare legat för mig. Jag har inte tänkt på världen förut.
Världen för mig var där jag var, men nu vet jag bättre och det är jag tacksam för.
Jag har alltid gillat idrott, och innebandy är familjens stora gemensamma intresse. Jag är dock inte så aktiv på plan utan mer vid sidan av....
Linnéa och Hampus har gjort varsin resa med mig ner till Uganda.
Lillebror Elias står på tur och han längtar!
Jimmy håller sig väl förankrad här hemma, då han avskyr att resa.... :)
Sådärja... nu finns det väl inte så mycket mer att berätta...jag är en helt vanlig människa alltså som halkade in på en lite annorlunda väg sådär mitt i livet bara. Nu återstår det bara att se hur långt den tar mig och mina vänner...
Från och med nu kan jag också anses vara en "riktig" bloggare, för nu har jag tagit egokort på mig själv
(med lutande huvud som sig bör!) och dessutom lagt ut det här....det trodde jag aldrig.
Nåväl, så här ser jag ut en dag som den här när jag bara går hemma och skrotar och tänker på i livet i stort och i smått! Ha en bra dag!
Anna
Jag är så glad att fått lära känna dig som förälder i skolan till alla dina tre fina barn...allt startade då och jag tycker det är så roligt att få vara en "liten "del av denna resa!Jag följer er på bloggen och tycker ni gör ett fantastiskt jobb...ert engagemang är helt otroligt!!<3
Vem du än är så tackar jag för det du skriver om mina barn, det värmer! / Anna
Stort tack också för dina ord och för att du följer oss, det betyder mycket, och kommentarer som de här gör att vi orkar ännu mer! Anna, Jennie och Victoria
Eftersom landet en gång var en brittisk koloni så lever engelskan kvar. När man är ute och går hör man att de vuxna pratar engelska med varandra. Men då man kommer till det fattigare områdena, där vår skola ligger, är det nästan bara luganda som talas. Som små får barnen lära sig luganda, men i skolan lär de sig engelska precis som våra barn i Sverige.
Tack för dina fina ord! Anna, Jennie, Victoria