Jag hade tillbringat dagen på den gamla skolan med att dela ut kläder till barnen. Det var dags att sluta för dagen och barnen gick ut genom grinden. Alla hade inte hunnit hem innan det kom ett kraftigt regnväder, för dem var det i och för sig bara lite regn. Men tre barn tyckte att det var för långt hem, så de vände tillbaka för att söka skydd på skolan, medans jag och min mamma passade på att tvätta händerna i de stora regndropparna.

 

Det var bäst att återvända till skolan för att söka skydd.

 

Det tog inte många minuter innan en swimmingpool började skapas utanför köket.

 

 

Just där vattnet börjar ansamlas satt barnen när de åt sin mat.

 

 

Dropparna är riktigt stora.

 

 

Vattnet från byggnaden vi har sökt skydd av börjar nu ta sig över skolgården.

 

 

Några barn som söker skydd under taket.

 

När det började regna sprang barnen in i sovsalarna och strax kom de ut med baljor för att samla upp regnvattnet från taket. I min fantasi tänkte jag att de skulle leka med vattnet när det sedan slutade regna. Men som vanligt gör mina livserfarenheter att jag missuppfattar vad som är på gång. När baljorna var fulla kom det fram en massa kläder som var smutsiga och behövdes tvättas. De barnen som bor på skolan tvättar själva sina kläder. Det finns ingen vuxen som är anställd på skolan för att tvätta kläderna åt dem.

 

 

Två flickor på 10 och 12 år som inte bara kom att tvätta sina egna kläder, utan även en del åt kompisarna.

 

Jag tyckte synd om dehär flickorna och erbjöd mig att hjälpa dem att tvätta. Det verkade som att jag var mer än välkommen att hjälpa dem med tvätten.

 

 

Jag i försök att tvätta kläder.

 

 

Efter en kort stund sa en av flickorna till mig, på ett vänligt sätt, att jag inte behövde hjälpa dem längre. Jag tyckte att jag allt kunde fortsätta hjälpa dem, för jag fick så dåligt samvete av att bara stå och titta på dem medans de tvättade. Då sa de till mig att jag inte kunde tvätta och att det inte var någon mening med att jag hjälpte dem. Vaddå? Kunde jag inte tvätta? Jag började studera flickornas händer och insåg, när jag inte själv längre var fullt sysselsatt med tvätten, att deras flinkhet i fingrarna saknade jag totalt. Jag bad dem att lära mig att tvätta och de försökte visa mig. Tyvärr lyckades jag inte lära mig att bli lika snabb och flink som de.

 

Även killarna tvättade sina kläder.

 

 

 

 

Och slutligen två foton från nya skolan då det är dags att tvätta brassbandets uniformer.

 

 

 

 

 

Victoria