Nu känner vi att det är dags för andra att ta del av det som varit en del av vårt liv de senaste åren. Det är egentligen en historia som kan göras hur lång som helst och som innehåller en massa olika grenar där olika människor varit inblandade på olika sätt. Men vi kommer att berätta historien på vårt sätt, från där vi kommer in i bilden, och våra tankar och känslor om det Uganda som vi lärt känna!

2008 steg vi, Agneta Nilsson, Victoria Svenmyr, Jennie Johansson och Anna Handin, för första gången på planet som skulle ta oss till Uganda. Med oss som sällskap hade vi 7 barn från Bosgårdsskolan. Vi skulle på något så suddigt som  ett VM i Sammarbete. Vi tänker inte ens ge oss in på att förklara vad det innebär, men det var en del av resan, den andra delen innebar att vi skulle besöka en skola som heter Bristol Academy i Kampala. Det är en skola för de allra fattigaste i Uganda. En del barn bor på skolan, andra har ett hem att gå till efter skolans slut. Skolan drivs av en man som heter Eddie Kisingiri, född 1974. I slutet av 70-talet och i början av 80-talet var det stora oroligheter i Uganda. Livet där var otroligt hårt och Eddies pappa blev dödad i strid. Eddies mamma stod ensam med Eddie och hans syskon i ett land som var fruktansvärt. Även här för att göra en mycket lång historia lite kortare, så fick Eddie och hans familj hjälp av en holländsk präst i Uganda som tog hand om dem. Prästen hjälpte dem med mat och logi, samt såg till att syskonen studerade. Han lärde dem också att spela instrument av alla de slag. Detta räddade livet på Eddie, och hans dröm blev att hjälpa andra barn som behövde hjälp, såsom den holländske prästen hjälpt honom. Denna dröm är just Bristol Academy! Sedan Eddie själv lyckades få ett arbete, som musiklärare, har han sparat så mycket pengar som möjligt för att kunna bygga upp en skola för de fattigaste barnen. Men hans besparingar har bara räckt till inköp av en markbit och lite tegelstenar. Alltså var han tvungen att arrendera en skolbyggnad för att kunna starta skolan. Denna skolbyggnad har tyvärr mycket undermålig standard och ingen människa ska behöva studera i liknande lokaler.

Vi hade en resa som inte motsvarade något som vi tidigare hade upplevt. Innan resan kunde vi inte ana vilka stora skillnader det är mellan våra länder! Vi önskar att vi kunnat förklara, men det går inte att förstå om man inte har upplevt det. Skillnaderna är så stora att man knappt kan tro att det är på samma planet vi lever, men samtidigt så insåg vi att Vi är alla människor! Vi har precis samma värde och vi kan hjälpa varandra!

Där och då hände något som fick våra liv att ta en lite annorlunda riktning mot vad vi trodde våra liv skulle ta.

Efter 2 veckor kom vi hem fulla av nya känslor, tankar och idéer. Idéer om vad vi skulle kunna göra för människorna på ”vår” skola, Bristol Academy. Vi enades om att det första att ta itu med var att se till att hjälpa Eddie att bygga upp skolan han hade börjat bygga på. Vi fick snart märka att det var stora skillnader i våra kulturer och synsätt som gjorde att det inte alls var så lätt att bedriva ett skolbygge tillsammans. För att komma framåt i byggprojektet åkte Victoria tillbaka till Kampala i början av 2010. Efter detta besök tog bygget en helt annan fart. Redan till hösten samma år hade stora framgångar i bygget nåtts och vi beslutade att åka ner igen. Den här gången åkte även Annas son Hampus med. Vi fick en helt annorlunda resa denna gång. Vi tillbringade nästan all vår tid på skolan tillsammans med barnen och vi kan lova att det var en resa som vi för alltid kommer att ha i våra hjärtan. Glädjen dessa människor bjuder på finns inte någon annanstans. Vi bar barnen i våra famnar, vi lekte med dem, dansade och fick en liten liten del av deras liv. Och trots allt elände all elände, fattigdom och svält så hoppas vi att, om de bara känner en liten del av den lycka vi kände av att få vara nära dem, så har vi gjort skillnad i deras liv… såsom de gjort skillnad i våra liv.

Liksom första gången vi var nere, så satte tankarna igång om vad vi kan göra för att underlätta deras liv litegrann… En av tankarna som tog fart var att låta våra nära och kära hemma i Sverige få brevväxla med ett barn på Bristol Academy. När vi frågade runt här var det många som nappade på idén och flera har nu ett barn som de brevväxlar med. Det är jätte uppskattat bland barnen i Uganda och vi hoppas såklart att ni här hemma också är nöjda!

Det har nu gått några år sedan vi började med byggnationen av den nya skolan och den är nu i det närmaste klart. De första eleverna har under 2011 flyttat in och startat sin undervisning där. Den 2:a december 2011 hölls den första examensdagen. Skolåret i Uganda är 1 februari- 1 december. Det saknas fortfarande mycket att göra med skolbyggnaden, men den är ändå jättefin i jämförelse med den gamla!

                                                Anna Jennie Victoria

Det här skrev vi då, den 16 december 2011. Sedan dess står Nya Bristol Academy nästintill klar. Precis som ett vanligt hus blir man dock aldrig helt färdig utan det är alltid saker som behöver pillas med, men som sagt, i stort är den klar.

Men än en gång...Varmt välkomna in i vår värld, vi hoppas att ni kommer att trivas!

                                              Anna