Sam tackar för sin julklapp för jag vet inte vilken gång iordningen. Lika många gånger säger jag att han inte behöver tacka och att det inte är nåt...

Då kommer det ett: För mig var det väldigt viktigt Anna.

Mitt hjärta sprängs.Han använder mitt namn och orden får en helt annan tyngd.

Killen är 19 år och mer klok än vad jag någonsin kommer att bli. 19 år och han har just fått sina första julklappar.

Jag vill inte att en  julklapp skickad från mig ska vara så viktig. Jag vill att det ska vara en julklapp i mängden som han får. Jag vill att nån ska finnas för honom varje dag, nån som bor nära honom och kan lyfta hans börda när han behöver. Jag vill att han ska få fira en jul så som vi firar här,jag vill att han ska vara trygg och jag vill att han ska vara lycklig varje dag...

Mest troligt är det här inte alls en unik känsla bland våra barn och ungdomar på Bristol Academy.

Antagligen är dom hur många som helst som precis fått sin första julklapp skickad till sig och jag önskar så att vi hade fått vara med den dagen då julklapparna delades ut.

Jag hade så gärna velat sitta där i ett hörn tillsammans med Jennie och Victoria och se, och känna känslan av att innan julen ens har börjat här hemma, så har vi kunnat ge 100 barn en alldeles speciell dag....

Det både värmer och gör mig ledsen på en och samma gång.

Men mest blir jag stolt över att få vara en del av det som händer och det som vi gör tillsammans....

                                                                     Anna