Det kommer inte att göra mig olycklig.

Tiden går snabbt nu... Det är mycket som ska ordnas. Både i det vanliga livet och till Uganda.
Jag försöker att inte bli stressad för det hjälper ingen.Men man rycks så lätt med i hur allt bör vara, speciellt i juletid.
 
Jag kan lugnt erkänna att även om jag fortfarande uppskattar julen väldigt mycket så har jag ändå lite delade känslor inför den numera. Inte det här med gemenskapen och att familjerna samlas, det är ju vad julen borde gå ut på.
Mina delade känslor ligger mer i hysterin kring julklapparna och alla måsten vi sätter upp för oss själva så vi knappt orkar med när julafton äntligen till slut har kommit...
 
 
Nu vet jag så mycket mer än vad jag visste tidigare.... Maten vi trycker i oss får en viss eftersmak när jag vet att det finns hungriga barn i en annan del av världen. Det har det alltid gjort, men jag har inte tänkt på det....
 
 
Tankarna huruvida vi ska ha vitt eller rött pynt i granen känns också lite ytliga....det här året ska barnen få välja, vi kanske tillockmed kan ha både färgerna utan att jag ska må illa...?
Jag tror också att pojkarnas önskepynt, innebandybollar, ska få hänga i granen det här året om dom vill det.....
Det kommer inte att göra mig olycklig längre...
 
 
Det är ett tag kvar innan vi har julen här tack och lov.....
Vi ska försöka göra den här julen lite annorlunda på Bristol....Vi kommer att skicka ner julklappar till de boende ca 70 barnen.
Vi inväntar julklappar från våra familjevänner som lagt ner tid på att hitta en julklapp till just sitt barn....
Vi har fått hjälp från oväntade håll och vi tror att vi kommer att kunna skicka ner några lådor med lite lycka...
 
 
Några av barnen kommer sedan att kunna åka hem till sina familjer eller släktingar ett litet tag, andra barn har ingen att åka till utan för dem är Bristol det enda hemma som finns.....
 
 
Helt klart är att i mina tankar och i mitt hjärta så har jag barnen med mig hela tiden....
Dom har förändrat mitt sätt att vara, och jag är glad för det.
 
                         
                                                               Anna
 
 
 
 

Kommentarer
Tack för att du läser om våra barns liv på Bristol Academy, och Tack för att du vill lämna ett par ord hos oss, det värmer!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0