Jag blir lite upprörd!
Att saker och ting är annorlunda i Uganda mot här kan vi nog vara ganska överens om vid det här laget.
Vissa saker kan jag tycka är bättre i Uganda än här, tex lugnet och känslan av att saker och ting ordnar sig, men i de allra flesta fall så har vi det bättre i Sverige. Vi ser det ju inte eftersom det här är vår vardag, men det är så.
En sak som gör mig så in i vassens förbannad med Uganda är när människor som arbetar inte får betalt!
Unga människor eller människor i allmänhet som sliter för sitt liv och när det är dags att få betalt så säger chefen bara :
Nä....jag har inga pengar, dom är slut.
Dom har ingenting att sätta emot! Det är ingen som bryr sig om man säger att:
Då slutar jag! för det finns alltid nån annan som kan göra det skitjobbet som den människan gjort tidigare.
Säg att man ska ha betalt 75.000 Ugandiska Shilling (Ush) för sitt arbete, att man kommit överens som det.
75.000 Ush är ca 225 kr. För oss en droppe i havet, där är det en månadshyra, eller mat för en familj under en månad kanske....
Hur kan man bara säga Nej, du får inga pengar. Dom har ju för f*n jobbat för det!
Jag blir skogstokig långt in i själen!
Så.....Nu har jag vart lite arg och det tycker jag inte om så då får vi ta och slänga in lite nya bilder från Sam också som kom i veckan, så känns det iallafall lite bättre!
Här har vi Simon Peter, ett av våra barn som har en familjevän nämlingen Signe!
Just såna här kort tror jag att vi har hundratals av! Alla vill vara med och helst ska man stolla sig lite :)
Här har vi en gruppbild på vad jag är nästan helt säker på är våra P7 or som slutar på Bristol nu.
Klasskort Ugandan style!
Sen har vi lekplatsen som verkar ha varit ett riktigt lyckat köp! Här är alltid barn och i hjärtat på oss så känns det ju såklart helt fantastiskt....vi är ett steg på väg att låta barnen får vara just barn. Och även om man vet att vägen är lång och oerhört krokig så kan det ju vara så att får man några lyckliga stunder i livet så kan man leva på det och kanske plocka fram det när man har det lite extra tungt,vi hoppas på det.
Sen en bild på ett par pojkar. Till höger har vi lille Kabwaama med bara en fot.
Hans liv kommer aldrig att bli enkelt, men han kommer att bli sedd och vi, tillsammans med hans svenska familj kommer att göra vad vi kan för att även Kabwaama ska få vara ett barn.
Anna
Kommentarer
Postat av: browneyedgirl
Kikar in som snabbast, kommer tillbaka och läser mer. Ha en härlig dag =) Kram
Trackback
